Martinus: Livets Bog, del 5, st 1595

1595. Den renodlade "maskulina" principen betingar alltså att väsendet, bortsett från den omtalade "föräldrakärleken", uteslutande kan ha intresse av att tjäna sig självt. Genom den "maskulina" principen kan det hos väsendet på inget vis uppstå intresse för någon skapelse eller utlösning, som inte är avsedd att direkt eller indirekt tjäna sitt upphov mer än något annat väsen. Manifestation av verkligt osjälvisk "kärlek till nästan" är alltså totalt omöjlig i det hundraprocentigt enpoliga "maskulina" tillståndet och den på detta baserade fysiska och själsliga organiska strukturen. Men lyckligtvis medför de eviga lagar som utgör livets förutsättning att detta "maskulina" väsen inte kan leva ensamt. Lagarna betingar att livsupplevelsen inte enbart är att skaffa sig föda och försvara sig eller skydda sig mot att själv bli till föda för medväsendena, utan även är en livsnödvändig tillfredsställelse av ett sexuellt begär. Vad är ett sexuellt begär? Det är en själslig hunger. Det renodlade "maskulina" väsendet har således mitt i sitt begär efter fysisk föda också en hunger efter själslig föda. Medan dess fysiska hunger består av begäret efter "materia", varav väsendet kan bygga upp och vidmakthålla sin fysiska organism, består den sexuella eller själsliga hungern av begäret efter "liv". I kraft av sin organiska maskulina struktur har väsendet begär efter en särskild och till denna struktur passande form av "liv", med vilken det kan komplettera och upprätthålla sitt eget "liv". Föremålet eller objektet för detta begärda liv är den intima, fysiska och själsliga förening eller sammansmältning med ett väsen av motsatt kön, som kulminerar i den sexuella akt som vi kallar "samlaget". Liksom den fysiska hungern är resultatet av en organisk funktion som framkallar begäret efter den nödvändiga födan eller näringen för den fysiska organismens vidmakthållande, så är det sexuella begäret efter sammansmältningen eller efter att uppleva sig som ett med ett väsen av motsatt kön också resultatet av en speciell organisk funktion, genom vilken väsendet vidmakthåller eller ger näring åt sin själsliga sida, livslusten eller medvetandets eld, helt bortsett från att denna process även betingar artens kroppsliga och medvetandemässiga fortplantning på det fysiska planet.

Föregående

Nästa