Till följd av den sexuella principens struktur kan förbindelsen mellan Gud och gudasonen inte ens i mörkret avbrytas helt och hållet
1599. Att det "maskulina" väsendet är livsbetingande avhängigt av ett annat levande väsen (det feminina väsendet) och endast genom föreningen med detta väsen kan uppleva den högsta livskänslan, betingar alltså att det inte helt kan komma ut i mörkret, vilket i sin tur betyder att det aldrig kan uppstå något totalt avbrott i förbindelsen mellan Gudomen och det levande väsendet, mellan den himmelske Fadern och den jordiske sonen.Även om intresset för det egna jaget är helt dominerande hos det renodlade "maskulina" väsendet, kan detta intresse inte helt utplåna det faktum att det måste ta hänsyn till ett annat väsen, eftersom detta andra väsens "feminina" kön har blivit en livsbetingelse och hör samman med dess egen självbevarelsedrift.