1608. Den första stora etappen i "den högsta eldens" uppgift eller omskapande av det levande väsendet blir alltså "inveckling".Men "inveckling" är detsamma som skapandet av motsatsen till frihet, vilket ju är detsamma som "fängslande".Och detta "fängslande" försiggår gradvis.Först måste det över tid och rum höjda, evigt levande väsendet fängslas i "materia", fängslas kroppsligt eller lekamligt.Därefter måste det fängslas "själsligt" eller "andligt", det vill säga mentalt eller medvetandemässigt.Med kulminationen av detta fängslande fullkomnas verkningarna av väsendets upplevelse av att äta av "kunskapens träd" eller "dö".Att "dö" återigen, är detsamma som att i full handlingsfrihet vara offer för den mest omfattande eller kulminerande okunnighet om livslagarna, om sig själv, sin egen kosmiska eller odödliga natur som gudason och som tidens och rummets herre.Men vad hjälper det att man har full handlingsfrihet, när man inte har något annat än en total okunnighet att sätta bakom den vilja som ska bruka handlingsfriheten?Måste inte väsendets tillvaro därmed bli just kulminationen av ett liv i mystik, ett liv i felaktigt umgänge med livslagarna, och därigenom bli ett liv med katastrofala verkningar, ett liv med tilldragelser eller ångesttillstånd som väsendet inte kan förstå? Eftersom ett absolut fullkomligt liv förutsätter att livslagarna helt och hållet efterlevs eller uppfylls, måste ett liv som är baserat på okunnighet om dessa lagar lika absolut bli ett totalt ofullkomligt liv, ett liv som i lika hög grad är ett olyckligt och lidandefyllt tillstånd som det förstnämnda är ett salighetstillstånd, ett lyckans och fullkomlighetens paradis.
Tillbaka till startsidan
Föregående