1611. Eftersom de levande väsendena är eviga väsen, är de inte bundna vid någon början eller något slut. Vi har därför här i vår kosmiska analys inte kunnat börja vid någon "begynnelse" av de levande väsendenas eviga liv. Vi har endast kunnat börja vår kosmiska analysering på det ställe i spiralkretsloppet eller i väsendenas eviga existens eller liv, där de från en tillvaro som lysande gudasöner i ljusets rike levde tillsammans med Försynen eller Gudomen, sin evige Fader, och förvandlades till kosmiskt sett "döda" väsen, vilkas förut så strålande kosmiska medvetande skrumpnade ihop till en livsupplevelse som baserades på en total okunnighet om deras eget eviga jag och de lagar, på vilka världsalltet eller det sanna ljuset är grundat. Vi har alltså börjat där "Adam" var hundraprocentigt maskulin och "Eva" i motsvarande grad feminin, och där skapelseprocessen var till gagn för gudasonens nedsjunkande i helvetets mörker, hans vandring till dödsångestens, sorgens och lidandets hemvist, till utplåningen av minnet om hans höga identitet med evigheten. Hur väsendenas tillvaro var i ljuset, ska vi återkomma till när vi har analyserat färdigt gudasonens upplevelse av och färd genom dödsriket.