Martinus: Livets Bog, del 5, st 1618

1618. Eftersom sådana situationer i stor utsträckning uppstår, kan materialisten aldrig någonsin vara helt trygg i sitt materiella vetande och kunnande och i den därigenom eventuellt uppnådda sociala positionen. Och genom otryggheten och det faktum att man på det rent materialistiska vetandet och kunnandet omöjligt kan bygga en verklig världskultur med orubblig trygghet och välbefinnande för människorna, blir det uppenbart att detta vetande och kunnande inte är ett slutgiltigt facit. Man har sett att det materiella vetandet i sin kulmination samtidigt har lett fram till kulminationen av den dräpande principen. Krig och världskrig, skapandet av miljontals mer eller mindre genialt uttänkta mordmaskiner, alltifrån den primitiva stenyxan till 1900-talets atombomb, har blivit det allt överskuggande intresseobjektet, just därför att man menade sig därmed kunna skapa trygghet eller den så kallade "bestående freden". Men resultatet blev och kommer ständigt bara att bli, att mänskligheten, lemlästad och torterad av sitt eget fysiska vetande och kunnande, som en hop svältande och frysande, psykiskt och kroppsligt nedbrutna invalider upptäcker sitt fysiska, materialistiska vetandes och kunnandes bankrutt eller otillräcklighet, när det gäller att verkligen skydda väsendets fullkomliga livsupplevelse eller framträdande på det materiella tillvaroplanet. Och vi står här inför den situation som i Bibeln är skildrad i "liknelsen om den förlorade sonen" och den "död" som skulle bli följden av "ätandet av kunskapens träd" och "utestängningen från livets träd". "Ätandet av kunskapens träd" är, som vi redan för länge sedan har påpekat genom tidigare analyser i Livets Bog (Livets bok), detsamma som hela den materiella utveckling som de levande väsendena genomgått från mineral till växt, från växt till djur och från djur till jordmänniska. Likaså känner vi från dessa analyser till att jordmänniskan är ett väsen, hos vilket den djuriska naturen har blivit till "ett ont" som ger väsendena ett olyckligt öde och hos dem framkallar en oemotståndlig längtan efter en bättre tillvaro, i vilken humanitet och kärlek är bärande faktorer.

Föregående

Nästa