Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
När ”Adam” och ”Eva” blir väsendet som ”Guds avbild”
1623. Men "Adam" och "Eva", med vilka här menas den jordiska mänskligheten, är ännu inte frigjorda från de djuriska traditionerna eller begäret efter att "äta av kunskapens träd". De måste därför ännu vara kvar i en värld eller sfär utanför det ursprungliga ljusets eller paradisets trädgård. Deras djuriska, mordiska, egoistiska sinnelag skulle ju göra varje ljusets tillvaro omöjlig, om deras liv inte förlagts till en fysisk sfär av likasinnade, av djuriska traditioner eller egoistiska begär och mordlust slavbundna väsen. Här bland sådana av djuriska traditioner mer eller mindre bundna likasinnade väsen kan "Adam" och "Eva" tillfredsställa sitt "ätande av kunskapens träd" och uppnå ett fundamentalt vetande om "gott" och "ont", och därmed bli så berikade att de till slut inte längre använder sitt höga vetande och kunnande i själviskhetens eller egoismens tjänst, utan enbart ställer in sig på att tjäna allt och alla och liksom solen kulminera i utstrålningen av livgivande kraft till allt levande. Endast på detta sätt har det levande väsendet möjlighet att dokumentera eller verifiera sitt framträdande som identiskt med "Guds avbild". Men då är väsendet inte längre något "hanväsen" eller "honväsen" och har alltså mist de förutsättningar som betingade dess kulmination i lidandet, mörkret och döden. Att det är på detta sätt, är helt följdriktigt. Hur skulle det levande väsendet annars kunna få förmågan att "älska sin nästa som sig själv" och därmed sin Gud över alla ting?
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram