1624. Men även om kärleken till nästan således är något självklart för den utvecklade forskaren eller för mänsklighetens stora andliga ledare, är det därmed inte sagt att den är lätt att förstå för den vanliga människan. Vi har visserligen genom alla övriga kapitel och analyser i Livets Bog framhållit att det rör sig om att vänja sig av med det så kallade "onda" och tillägna sig förmågan att vara god, vara förstående och förlåtande. Men när man nu trots allt existerar som ett väsen som organiskt är byggt för att endast kunna älska väsen av motsatt kön, och därför känner den största lycka i att vara förenat med eller knutet till ett sådant väsen, kan det verka tämligen oroande att tänka på att denna lycka inte ska bestå. Ja, hur ska man över huvud taget kunna tro eller uppfatta att detta skulle kunna vara riktigt? Svaret måste bli att det inte alls behöver bli någon trosfråga. Om man verkligen känner sig hundraprocentigt lycklig med sitt äktenskap, är detta bara ett uttryck för att den nämnda kommande, nya tillvaroformen ännu inte har något bud eller någon anknytning till en själv. Ja, i en sådan situation bör man, om man är en man, rent av med kraft erinra sig att man hör hemma under den lag som säger: "Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett." Och om man är en kvinna, hör man hemma under samma lag som bland annat säger: "Din man skall du åtrå och han skall råda över dig." Och är man hundraprocentigt lycklig med att låta sitt liv eller sin dagliga tillvaro utgöra en uppfyllelse av detta, då är ju det förebådade kommande nya livstillståndet eller det riktiga människoriket fullständigt likgiltigt. Man tillhör då ännu inte denna väsensart eller detta kommande nya tillvaroplan och bör då leva i uppfyllelsen av Moselagen eller det gamla tillvaroplanets äktenskapliga livsmoral.