Livets Bog, del 5
Äktenskapet kan inte vara det absolut säkra livsfundamentet för alla människor
1625. Men vem lever här i en hundraprocentig uppfyllelse av äktenskapsplanets livsmoral? Det officiella äktenskapet förekommer visserligen ännu allmänt, men det är knappast längre vanligt att man uppfyller den nedärvda "kristna" äktenskapsmoralen. Är det inte med äktenskapet som med statskyrkan? I allmänhet tillhör man statskyrkan, men hur många uppfyller denna kyrkas moralföreskrifter? Vilka går i kyrkan varje söndag, vilka bannlyser nöjesplatser, dansinstitut, nattliv och dylika enligt "kristna" begrepp obskyra ställen och traditioner? Det legala äktenskapet med sina bröllopsceremonier är i stor utsträckning enbart ett yttre arrangemang som i många fall bara är förspelet till en skilsmässa. När skilsmässofrekvensen stundom stiger till 40 procent, verkar det inte som om "mannen lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru", med vilken han skulle vara "ett", eller som om kvinnans "åtrå" står till den man som hon är gift med och som skulle "råda över" henne. De talrika äktenskap som ingås av och med frånskilda, tyder inte heller på någon respekt för det gamla moralbud som säger att "den som gifter sig med en frånskild kvinna bryter hennes äktenskap". Och vem upplever den verkliga, kulminerande lyckan i äktenskapet annat än under den korta period i det auktoriserade äktenskapet som kallas "smekmånadstiden"? Är inte den övriga delen av ett helt livs äktenskap i många fall mer en påtvingad än en frivillig sammanknytning av parterna, baserad på att det blivit barn i äktenskapet samt på rädsla för folks mening eller skandal, liksom också att ekonomiska orsaker kan spela en avgörande roll. Slutligen finns det även ett utomordentligt stort antal jordmänniskor som inte alls önskar "kyrklig vigsel", utan nöjer sig med "borgerlig vigsel", helt bortsett från alla de par som bara tillfälligt "sällskapar med varandra" och senare, när de tröttnat på samlivet, skiljs åt för att "sällskapa" med en ny sexuell partner osv. Och vad ska man säga om prostitutionen? Finner man inte även den stundom maskerad som äktenskap? Finns det inte fall där kvinnan snarare söker ekonomisk försörjning i äktenskapet än en äkta make, liksom det finns fall där mannen på samma sätt snarare söker en "arvinge till ett rikt arv" i äktenskapet än en hustru? Vidare finns den officiella prostitutionen, där män och kvinnor har gjort de sexuella principerna till sitt levebröd. Var står ett sådant väsen? Ja, det är inte för att förebrå de olika personerna inom de här relaterade sexuella situationerna som dessa exempel på avvikelser från den traditionella kyrkliga äktenskapsmoralen anförts, utan uteslutande för att visa att äktenskapet inte är och inte längre kan vara ett orubbligt, säkert livsfundament för alla människor.