Martinus: Livets Bog, del 5, st 1627

1627. Men helt bortsett från denna degeneration av det från djurriket nedärvda parningssystemet, och därmed undergången av det så kallade "fullkomliga äktenskapet", uppvisar degenerationen också en mängd andra symtom, nämligen i alla de perversa, abnorma eller sjukliga sexuella tillstånd som utlöser sig i olika former av sadism och lustmord. När vi betraktar alla dessa sexuella företeelser, kan det inte förnekas att vi här står inför en tid av sexuellt "mörker", liksom vi befinner oss i en tid av fysiskt eller intellektuellt mörker. Den dräpande principen med sitt mördande och lemlästande, med sorger och olyckor, nöd och elände, religiös och politisk intolerans, och därtill den ovannämnda sexuella degenerationen, bekräftar eller dokumenterar således, att jordmänskligheten är det mörkaste eller olyckligaste väsenssamhället på jorden. Djuren förföljer och mördar visserligen också varandra, men där är det endast fråga om en naturlig självbevarelsedrift. Rovdjuren måste ha kött för att leva. Men människorna mördar och dräper inte av nödvändighet, utan av äregirighet, habegär och intolerans. De har ingen absolut livsnödvändig motivering till att de förföljer, roffar åt sig, plundrar och armbågar sig fram på andras bekostnad, de har ingen motivering för sina krig, kulturskövlingar, sitt rashat och sin avund. Mänskligheten äger hela jorden, som i själva verket är så överdådigt rik och fylld med enorma livsbefordrande möjligheter, att jordmänskligheten även med det dubbla antalet individer skulle kunna leva sorglöst och paradisiskt eller befinna sig i en kulturepok av fantastisk höjd i förhållande till den källar- och gyttjetillvaro den i dag som invalid famlar sig fram igenom.

Föregående

Nästa