Martinus: Livets Bog, del 5, st 1635

1635. Den lilla del av den verkliga sexuella huvudprincipen som utgör jordmänniskans fortplantningsprincip, är endast en latent rest av "den högsta elden", som med nödvändighet måste bevaras i det levande väsendet, om detta inte ska bli totalt medvetslöst eller livlöst och på så vis komma att representera en verklig eller absolut död. Om den sexuella elden kunde släckas helt, hur skulle den då kunna tändas igen? Den kosmiska medvetslösheten kan alltså endast sjunka ned till det stadium som representeras av hanköns- och honkönstillstånden. Med kulminationen av hankönstillståndet och honkönstillståndet eller de två sexuella polernas obalans i det levande väsendet har den kosmiska döden eller medvetslösheten nått sitt maximum, medan medvetande eller upplevelse av liv har sitt allra högsta uttryck eller sin kulmination i de två polernas jämviktsläge eller jämbördighet i detta väsen. Mellan dessa två ytterpoler förekommer alla former av livsupplevelse, både de djuriska och de mänskliga, både de primitiva och de intellektuella, både de ofullkomliga och de fullkomliga. Det levande väsendets medvetande eller livsupplevelse är således en rörelse från och till dessa två ytterpoler och blir därmed en vandring från primitivitet till intellektualitet, och därifrån tillbaka till primitivitet, och så åter fram till intellektualitet, och så fortsätter det i all evighet. Upplevelsen av livet blir därigenom en permanent vandring mellan ofullkomlighet och fullkomlighet, en vandring fram och tillbaka från mörker till ljus, och från ljus till mörker osv. Det levande väsendets liv blir därför stadier i ljus och mörker, stadier i vetande och okunnighet, stadier i medvetande och medvetslöshet.

Föregående

Nästa