Livets Bog, del 5
Behags- och obehagsförnimmelsernas anknytning till jaget utgör det levande väsendet
1647. Alla reaktioner är begär och tillfredsställande av begär. De är "hunger- och mättnadsprocesser". Men då hunger är obehagsförnimmelse och mättnad är behagsförnimmelse, blir således alla reaktioner ett spel mellan behag och obehag. Då behagsförnimmelsen är en kontaktutlösning mellan jaget och dess livsupplevelse och därför förnims som välbefinnande, medan obehagsförnimmelsen är en disharmoni mellan jaget och den nämnda upplevelsen och förnims som smärta, blir kulminationen av behag eller välbefinnande livsupplevelsens högsta stadium, medan kulminationen av obehag blir dess lägsta stadium. Mellan dessa två ytterpoler finns alla andra grader av behags- och obehagsförnimmelser eller upplevelser. Och denna ocean av olika behags- och obehagsupplevelser i förbindelse med ett jag utgör själva livet eller det levande väsendet. Utan denna anknytning inget liv, inget levande väsen, utan bara ett existerande "något som är". Men här måste vi erinra oss "X-ens" treenighet, vilken gör att jaget aldrig i någon som helst situation existerar eller kan existera utanför denna anknytning. Vore det utan denna anknytning, skulle det vara utan liv. Men om det vore utan liv, skulle det vara utan rörelseförmåga. Hur skulle det då i kraft av en total stillhet kunna komma i gång igen? Det levande väsendets eviga vara framstår alltså även här som ett faktum.