Martinus: Livets Bog, del 5, st 1649

1649. Men för att denna behagsförnimmelse eller detta tillstånd av välbefinnande ska kunna möjliggöras, måste det skapas ett begär efter den, genom vars tillfredsställande välbefinnandet kan bli en upplevelse. Men för att begäret ska kunna uppstå, måste väsendet bringas i ett tillstånd av obehag, av disharmoni eller av sådana detaljer som är välbefinnandets motsats. Hur skulle annars begäret efter och förmågan att förnimma välbefinnande bli till? Livsupplevelsen betingas alltså av en "obehagstillvaro" och en "behagstillvaro", en mental "mörkertillvaro" och en mental "ljustillvaro". Det evigt levande väsendet måste alltså, för att kunna bevara en permanent eller evig livsupplevelse, en ljusets och harmonins livsform och salighet, underkasta sig en dödens och mörkrets, en disharmonins och lidandets livsupplevelseform. Det måste uppleva olyckan för att kunna erfara lyckan. Det är samma princip som betingar all relativitet, eller detta att något skapat endast kan upplevas eller förnimmas i förhållande till något annat skapat. Livsupplevelsen måste således med nödvändighet bestå av alla kontraster eller toner mellan ljusets och mörkrets, mellan behagets och obehagets yttersta poler.

Föregående

Nästa