Livets Bog, del 5
Hanköns- och honkönstillståndet hos den jordiska människan under omskapelse till ett ”nytt kön”
1651. Väsendenas könstillstånd är alltså inte permanent. Eftersom de två polerna var för sig befinner sig i en evig rytm eller rörelse, det vill säga förvandling från ett latent till ett kulminerande tillstånd, och tillbaka igen, kan väsendena omöjligt fortsätta att ständigt vara "hankönsväsen" eller "honkönsväsen". För att vara ett hundraprocentigt "hankönsväsen", måste den maskulina polen i väsendet kulminera och den feminina polen vara i ett latent tillstånd, medan det motsatta är förutsättningen för att det ska vara ett hundraprocentigt "honkönsväsen". Dessa två polkonstellationer i hanköns- och honkönsväsendet är inte permanenta, utan förändras på så vis att den kulminerande polen efter hand stagnerar, förlorar något av sin kraft, medan den motsatta polen efter sitt minsta framträdande börjar tillta i kraft, så att de två polerna i väsendet slutligen blir jämbördiga med varandra. I detta tillstånd har individen nu blivit ett väsen, vars motsatta pol är lika medbestämmande i dess förnimmelse- och upplevelsetillstånd och den därav skapade viljeföringen som den ordinära polen. Då samma utveckling försiggår i båda könens struktur, så att de två polerna i vart och ett av väsendena blir jämbördiga, upphör "hanköns- och honkönstillståndet". Ett väsen i vilket de två sexuella polerna är jämbördiga, är varken "man" eller "kvinna". Och här står vi inför en helt ny väsenstyp. Den jordiska mannen och kvinnan är alltså i kraft av sin sexuella struktur på väg mot ett helt annat upplevelsetillstånd än det de nu representerar. Men eftersom de sexuella polerna i båda väsendena efter denna utveckling blomstrar i jämbördighet, utgör väsendena i detta tillstånd ett helt "nytt kön". Det är då självklart att detta "nya kön" har sina egna särskilda lagar och livsbetingelser, precis som "hankönet" och "honkönet" hade sina. Ingenting i livets kosmiska struktur är kaos eller tillfällighet. Alla företeelser i denna struktur har sin prestationsförmåga. Men denna prestationsförmåga kan endast vara ett resultat av att särskilda betingelser är uppfyllda.