Martinus: Livets Bog, del 5, st 1660

1660. Men för att denna "dödssfär" inte helt ska försätta individen i ett tillstånd av medvetandemässigt stillastående, varvid han skulle uppnå en "död punkt" eller den verkliga, absoluta "döden", där det vore omöjligt för honom att komma i gång igen, är detta väsens inskränkta andliga funktioner baserade på mötet med ett annat "halvkönsväsen" av motsatt slag. Genom att bli "ett" med detta väsen, det vill säga sexuellt förenas i en kärleksakt, upplever de två väsendena ett återsken eller en ljusglimt av det välbehag som ursprungligen är "helkönsväsendets" permanenta kosmiska livsförnimmelse. Denna akt är således en kosmisk bro, på vilken väsendet passerar "dödssfären". Men i det kulminerande "halvkönsväsendets" medvetande blir denna akt och den därmed förbundna ögonblicksupplevelsen av "den högsta elden" eller välbehagskänslan endast upplevd som en fysisk behagsförnimmelse. Att akten, när den för båda parter äger rum i fullkomlighet, är en kosmisk upplevelse, en tillfällig lyftning upp över det materiella planet, ja, är en överfysisk upplevelse, är de mycket långt ifrån att kunna föreställa sig. De vet ännu ingenting om att denna akt, där två väsen i kraft av sin kulminerande ömsesidiga dragning till varandra under sekunder eller minuter är förenade till "ett", är en upplevelse av universums grundton, den allt överstrålande kärleken, harmonin och glädjen, vilken återigen är en direkt upplevelse av Guds närhet, genom att parternas nervsystem genomströmmas av den heliga anden i form av salighet.

Föregående

Nästa