Martinus: Livets Bog, del 5, st 1661

1661. Genom sin organiska struktur som "halvkönsväsen" kan de endast dagsmedvetet erinra sig akten som en allt överstrålande fysisk njutning, uteslutande baserad på den sexuella beröringen med det motsatta könet. Akten blir således för dessa väsen i själva verket enbart en instinktmässig upplevelse, rätt och slätt en fysisk "behagsupplevelse" utan kosmiska detaljer eller analyser. Det är riktigt att denna akt är högt lovprisad och besjungen av diktare, författare och andra konstnärer såsom något gudomligt eller som det mest åtråvärda i livet, men här måste vi komma ihåg att verkliga konstnärer inte längre är renodlade "halvkönsväsen", även om de alltjämt enbart kan uppfatta det motsatta könet som föremålet för sin sexuella intressesfär. Men deras konstnärliga anlag avslöjar att de är på väg att passera ut ur "dödssfärens" kulminationszon, i och med att de börjar få "kosmiskt liv". "Konsten" är nämligen i sig själv ingenting mindre än "kosmiskt liv". Och det är i kraft av detta liv eller detta vaknande sinnestillstånd som dessa väsen har kunnat förnimma och lovprisa "halvkönsväsendets" parningstillstånd som något högre och gudomligare än rätt och slätt fysisk behagsförnimmelse.
Men det kulminerande "halvkönsväsendet" kan som nämnts endast uppleva parningsakten som enbart en fysisk behagsförnimmelse. Detta väsen står inför den sexuella aktens kosmiska natur nästan på samma sätt som växten står inför förnimmelsen av den fysiska världen. Växten kan till följd av sin ännu outvecklade organiska struktur uteslutande uppleva den yttre fysiska världens verkan på sin organism eller sina sinnen som en aning av behag eller obehag. Vad som är orsaken till denna begynnande förnimmelse av behag eller obehag, kan växten inte uppleva dagsmedvetet. Visserligen befinner den sig kroppsligt sett på det fysiska planet, men detta plans verkningar kan den som nämnts endast förnimma som en detaljlös behags- eller obehagsaning. Växten har nämligen, som tidigare nämnts i Livets Bog, sitt dagsmedvetande i salighetsriket. På samma sätt som växten, kroppsligt sett, upplever behags- och obehagsaningar eller förnimmelser från ett annat plan utan att vara vaket dagsmedveten i dessa upplevelsers verkliga orsaker, upplever "halvkönsväsendet" genom sin sexuella akt den överjordiska eller andliga världens reaktioner som en "behagsförnimmelse" utan att ha någon som helst kännedom om, att denna har sin grund i dess eget organiska eller kroppsliga rotfäste i en värld utanför den som det är vaket dagsmedvetet i. "Halvkönsväsendet" står således lika mentalt oförmöget inför upplevelsen av den kosmiska eller andliga världen som växten står mentalt oförmögen inför den fysiska världen.

Föregående

Nästa