1663. Vi har alltså i vår analys kommit så långt, att väsendet av kretsloppsprincipen eller "den högsta elden" blivit omdanat till ett "halvkönsväsen", som samtidigt på grund av sin medvetandeinskränkning blivit ett geni i att överträda livslagarna, blivit den främsta experten i att skapa kontrast till ljuset. På så vis uppfyllde väsendet det gudomliga syftet att skapa den absolut livsnödvändiga mörkerreaktionen, genom vilken ljuset kunde markeras på ett sådant sätt att det blev tillgängligt för förnimmelse. Men detta gudomliga geni, denna expert i att frambringa det material som ska markera ljuset och därmed skapa möjligheten för individens upplevelse av sin egen eviga tillvaro, sitt eget eviga vara som ett med Gudomen, livets behärskare, tidens och rummets skapare, är tills vidare bara ett kosmiskt sett "dött" väsen. Det har upplevt att "dö". Det kulminerar i ätandet av "kunskapens träd" och är därför, såsom Bibeln uttrycker det, "utdrivet ur paradiset", bortvisat från "livets träd". Med avsaknaden av kosmiskt vetande och som geni i att skapa den mörka kontrasten, är det klart att detta väsen måste komma att uppfylla den förutsägelse som Gud uttalade till "Adam" och "Eva" (den jordiska mänskligheten), vilken gick ut på att jorden skulle vara förbannad. Där skulle vara mycken sorg och vedermöda. Kvinnan skulle föda sina barn med smärta, medan tillgången till det dagliga brödet och livsförnödenheterna bara skulle vara möjlig genom svettdrypande ansträngning. Och den gudomliga förutsägelsen överdrev inte. Kampen för brödet, kampen för livet, blev inte bara svettdrypande, den blev i allra högsta grad bloddrypande. Det blev en livsbetingelse att dräpa för att leva. Och därmed var den gudomliga befallningen "Mörker, bli till!" fullbordad. Att denna mörkrets skapelse eller fullbordan i den gudomliga världsstrukturen verkligen är en hundraprocentig kärleksåtgärd, blir här till ett lysande, orubbligt faktum för den högintellektuella forskaren. Vi har här kommit till lösningen av själva mörkrets mysterium, liksom även till lösningen av själva "mannens" och "kvinnans" eller "hankönets" och "honkönets" mysterium, dess princip och uppgift. Vi har kommit fram till en orubblig insikt om att den gudomliga viljan inte blott var det som i Bibeln uttrycktes med orden "Ljus, bli till!", utan även om att denna gudomliga vilja redan dessförinnan måste ha uttalat befallningen "Mörker, bli till!".