Martinus: Livets Bog, del 5, st 1669

1669. Denna väsendets ljusupplevelse eller förnimmelse av den överjordiska världen är så sparsam i förhållande till själva paradiset, att den endast kan liknas vid en fin ljusstråle som genom en liten otäthet eller springa i en dörr tränger ut från en överdådigt upplyst festsal. Så långt borta från himmelriket, paradiset eller den fullkomliga, totala livsupplevelsen befinner sig det kulminerande halvkönsväsendet. Det lever i den mörka rymden utanför paradiset eller det verkliga livets strålande festsal. Och endast genom den lilla springan i dörren in till denna festsal har det tillgång till ljuset. Det är alltså i verkligheten utestängt från livets festsal eller själva livsupplevelsens kulmination. Men genom att vara "ett" med ett halvkönsväsen av det motsatta slaget har det alltså tillgång till den sparsamma ljusstrålen i dörrspringan in till festsalen. Att väsendet i mörkret klamrar sig fast vid denna lilla ljusstråle, är inte så märkligt. Den är den enda verkliga detaljen eller kontrasten till mörkret och det enda ljus, genom vilket de övriga sparsamma detaljerna i det mörka rummet kan ses. Alla detaljer i detta mörka rum, det vill säga de kulminerande halvkönsväsendenas fysiska värld, präglas och färgas därför bara av den lilla ljusstrålen. Eftersom dörrspringans ljus är parningsakten, då man är "ett" med ett halvkönsväsen av det motsatta slaget, är det kulminerande halvkönsväsendets värld således enbart en parningsvärld. Allt i denna värld rör sig endast om artens fortplantning, äktenskap eller parning. Alla tankar, instinkter eller aningar rör sig med nödvändighet om att komma till den livsviktiga strålen i dörrspringan. Om man inte kan komma till den, är man helt i mörkret. Det som därför först utvecklades i väsendet på dess vandring nedåt mot mörkret, bort från paradiset, var organ som kunde reagera på det paradisiska ljuset och överföra den överjordiska välbehagskänslan till upplevelse i den fysiska kroppen. Och genom den ständiga dragningen till den paradisiska ljusstrålen i mörkret byggdes efter hand de organ upp som vi i dag kallar "fortplantnings-" eller "könsorgan". De är alltså de första upplevelseorgan, genom vilka paradisljuset kunde upplevas på det fysiska planet.

Föregående

Nästa