Martinus: Livets Bog, del 5, st 1673

1673. Men dessa mänskliga åtgärder har alltså inte alls förmått hindra det väldiga utbrott av mörka krafter som präglar mänsklighetens öde av i dag. Då de inte har kunnat det, framstår det således som Guds vilja att detta mörker verkligen skulle komma till stånd. Det är alltså en utlösning av krafter i enlighet med naturens övriga utlösningar av krafter. Hela den mentala mörkersfären är alltså en naturkraft, ett logiskt led i själva världsstrukturen. Människorna kan på sin höjd upprätta något slag av svaga och osäkra skyddsanordningar. Och människornas moraliska åtgärder och påbud vad gäller sexualiteten är också bara en svag fördämning mot en väldig stormflod, som på otaliga ställen genomborrar och bryter sönder denna fördämning. Men varför skulle inte denna "högsta eld" ha sina mörka rökmoln, sitt slagg och sin aska, likaväl som alla andra former av eld och bränder? Att spärra in en eld utan att ge den tillgång till minsta luft eller något utsläpp för rök och aska, är detsamma som att släcka elden. Och självfallet har det aldrig varit Försynens mening att människorna skulle kunna släcka "den högsta elden". Vad skulle väl livet vara utan den? Livet kan inte vara enbart en tankeprocess. Till vad nytta vore en sådan tankeprocess, om den inte slutligen skulle skapa en känsla av behag, en njutning eller salighet, både för väsendet självt och för dess omgivning? Denna njutning skulle vara helt omöjlig om inte "den högsta elden" existerade. Alla njutningar är ju grenar, blad och blommor på "den högsta eldens" huvudstam. Därför är det så vist ordnat att "den högsta eldens" makt är så överlägsen, att inte ens inkvisition eller andra former av högsta maktmobilisering bakom en föreskriven moral har kunnat släcka elden. Denna har kunnat fortsätta att sprida sina rökmolns kvävande os, damm och slagg till alla samhällslager, alla folkslag, kulturer och moraluppfattningar. Ja, dessa religiösa moraluppfattningar med lagar om celibat, askes och andra naturstridiga förbud har rent av bidragit till att förvärra det onda i stället för att förhindra det.

Föregående

Nästa