Martinus: Livets Bog, del 5, st 1676

1676. Begreppet "helvete", denna "paradisets" motsats, har inte någon god klang i den jordiska människans öra, och ändå är det endast det kulminerande resultatet av "den högsta eldens" speciella organstruktur i detta väsens köttsliga kropp. "Helvetet" är således en helt naturlig företeelse på samma sätt som "paradiset". Det är resultatet av livsupplevelsen genom därtill speciellt lämpade sinnesorgan och kretslopp som har sitt ursprung i och är burna av "den högsta elden". Om de jordiska väsendenas feminina och maskulina polstruktur hade varit annorlunda, skulle deras tankar och viljeföring också ha varit annorlunda. Och vi skulle då aldrig ha fått se "helvetet" i den kulminerande form som vi nu lärt känna. Helvetet är alltså kulminationen av "halvkönsförnimmelsen". Utan "halvkönstillståndet" skulle det levande väsendet omöjligt kunna bringas i en situation, där det är en livsbetingelse för det att bli "ett" med ett "halvkönsväsen" av motsatt slag, och utan denna livsbetingelse skulle ju varken självbevarelsedrift, svartsjuka, rivalitet med väsen av det egna könet eller, kort sagt, hat och kärlekslöshet kunna uppstå. Roten till allt det som i dag betecknas som "det onda" skulle då inte existera. Men därmed skulle en hel flod av absolut livsnödvändiga erfarenheter vara ouppnåeliga för det levande väsendet. "Helvetet" är ju inte en "straffanstalt" som är belägen på en eller annan plats. Det är inte ett utslag av en gudoms vrede eller straff för någon begången orättfärdighet. Som vi redan vet från tidigare analyser, kan inget levande väsen lida oförskyllt eller göra orätt. Det är endast genom primitivitetens och övertrons dimslöjor som sådana illusoriska uppfattningar får näring. Det är likaså genom sådan mental dimbildning eller övertro som "helvetet" av den jordiska människan, ja, till och med inom den kristna världsreligionen, nämns som en "förbannelse", som något "djävulskt" eller "sataniskt". Men om "helvetet", vilket alltså innebär allt som innefattas i begreppet "mentalt mörker", inte existerade, hur tror man då att det som kallas "medvetande" skulle se ut? Det skulle över huvud taget inte finnas någon möjlighet att tänka, att använda intelligens, intuition eller minne. Det skulle inte alls finnas någon möjlighet att använda viljeföring. Det skulle omöjligt kunna finnas något för viljan att föra. Om allt mentalt mörker helt blev avlägsnat från universum, skulle endast det totala ljuset finnas kvar. Men ett totalt ljus ger inga kontraster. Och livskonstnären, det vill säga jaget i det levande väsendet, vore då att likna vid en konstnär som enbart hade en enda färg. Liksom en sådan konstnär omöjligt skulle kunna skapa något konstverk i färger, skulle livskonstnären omöjligt kunna skapa det konstverk som vi i dag kallar "det levande väsendet". Jaget skulle utan "helvetet" omöjligt kunna uppleva eller manifestera sig självt som "ett levande väsen". Livskonstverket "Guds avbild" skulle aldrig någonsin ha kunnat bli en realitet. Ta bort "helvetet" eller mörkret från varje roman, berättelse, saga eller skådespel, det vill säga: ta bort skurkarna och deras mörka gärningar från de litterära verken, och dessa verk skulle då bara representera meningslöshet eller kaos. Hur skulle ljusväsendena eller hjältarna i dessa diktverk kunna vara hjältar, om det varken fanns mörka gärningar eller skurkar? Hur skulle människan över huvud taget kunna komma i besittning av "visdom", om det inte fanns mörker, omoral eller så kallad "förbrytelse"? Visdomen är ingenting annat än den erfarenhetsupplevelse som varje mörkrets gärning till slut åstadkommer. Visdomen är en beskrivning av de verkningar som varje överträdelse av livslagarna för med sig. Varje "helig bok", varje "bibel" skulle vara absolut omöjlig, om inte mörkret existerade. Om människorna inte befann sig i mörkret, skulle de absolut inte ha något ljus att se fram emot, ingen befrielse att längta efter, inget skönt eller upphöjt att leva för. Om det inte fanns någon kärlekslöshet, skulle heller ingen kärlek vara möjlig, eftersom det ju är enbart genom kärlekslösheten som kärleken kan uppenbaras. Utan "helvetet" eller livets mentala mörkersfär skulle all livsupplevelse vara omöjlig.

Föregående

Nästa