Martinus: Livets Bog, del 5, st 1678

1678. Det är möjligt att det här svindlar lite för läsaren eller sanningssökaren. Men så är vi också på själva livets allra högsta tinnar. Det finns ingen högre utsikt över universum, evigheten och oändligheten än just den punkt, från vilken vi nu överblickar hela världsalltet. Vi är på Faderns egen utsiktspunkt. Det är här som detta stora facit: "Allt är mycket gott", Guds egen syn på livet, universum eller världsalltet blir ett faktum. Här är individen eller gudasonen befriad från den partiskhet för ljuset, religionen eller gudsuppfattningen som yttrar sig som en vanföreställning, ett underkännande av och en indignation mot mörkret. Här ses mörkret eller "helvetet" i sin sanna uppgift som den välsignelse, utan vilken den gudomliga handen omöjligt skulle kunna skapa "människan till Guds avbild". "Mörkret" är således i själva verket en välsignelse på samma sätt som ljuset. Livet skulle ju vara lika omöjligt utan mörkerkontrasten som det skulle vara utan ljuskontrasten. På livets högsta utsiktspunkt, där vi här befinner oss, ser vi att det inte finns någon död. Det som gjorde "helvetet" eller mörkret så fruktat, var föreställningen om förtappelse, död och undergång. Men här ser vi, att av alla dem som "dog" på slagfältet eller "dog" för hatets hand eller som "dog" av andra orsaker, sjukdom och ålderdom, är det alls ingen som är "död". Det som uppfattades som "döden", "helvetet" eller mörkret var inget annat än ett "färgämne", ett "dekorationsmaterial", en "mörk målning", som det odödliga jaget i förbindelse med Guds modellerande och målande hand bakom de döda kropparna använde vid utformningen av sitt livskonstverk: människan som "Guds avbild". De döda kropparna, liken i gravarna, är endast hyvelspånen eller avfallsämnena från denna gudomliga skapelseprocess, denna gudomliga omformning av mentaliteten från "djur" till "människa". Bortom alla reinkarnationer, organismernas eller kropparnas undergång, existerar det eviga jaget med sitt likaså eviga övermedvetande. Det är här det existerar såsom identiskt med själva evigheten och kan begagna tiden och rummet, ljuset och mörkret, som material för sin kosmiska eller överjordiska kolorit eller skapandet av den ljusets strålgloria, i vilken det är "ett med Fadern" och utgör "vägen, sanningen och livet".

Föregående

Nästa