Martinus: Livets Bog, del 5, st 1679

1679. Men hela denna världens jordiska och överjordiska härlighet skulle vara en omöjlighet utan "den högsta elden". Och denna "eld" skulle vara utan varje värde, om den inte utlöstes som kretslopp, liksom detta kretslopp i sin tur skulle vara en omöjlighet, om det inte existerade som en produkt av ett växelvis skapande av halv- respektive helkön. Eftersom de jordiska människorna tillsammans med så att säga alla de övriga väsendena på jorden befinner sig i "halvkönstillståndet", dominerar helt naturligt detta könstillstånd i de jordiska väsendenas medvetande. De jordiska väsendenas medvetande eller livssfär representerar således ett stadium i det kosmiska kretsloppet som kan kallas "halvkönssfären". Väsendena är, såsom tidigare berörts, till sin kroppsstruktur för närvarande "halvkönsväsen". Denna organiska struktur blir bestämmande för deras livsuppfattning, moral, seder och bruk. Som redan är bekant för läsaren, betingar halvkönskonstruktionen genom sin sexuella polkonstellation i det levande väsendet en inskränkning av livsupplevelsen. Den bringar ned väsendets ursprungliga kosmiska upplevelseförmåga till ett latent tillstånd, så att väsendet blir helt ur stånd att bevara sitt vetande om och sin förnimmelse av sitt eget odödliga och eviga kosmiska tillstånd och det därmed förknippade övriga vetandet om universums och Gudomens sanna struktur. Men en sådan organiserad, gradvis pågående inskränkning av livsupplevelsen eller medvetandet är ju detsamma som att vara "döende". "Halvkönstillståndet" befordrar således "döden". Att vara ett "halvkönsväsen", är detsamma som att "dö", vilket är den i Bibeln förebådade följden av "ätandet av kunskapens träd". Sade inte Gud just detta till de ursprungliga väsendena i "paradisets trädgård", att de skulle "dö" därför att de hade ätit av "kunskapens träd"? Men tror man då att det var ett "straff" som de skulle lida? Tror man att det var en hämndedakt från Försynens sida? Tror man att den oändligt kärleksfulla och allt genomträngande Gudomen hade råkat i affekt, kommit i ett tillstånd av obalans, ungefär som en upphetsad människa, när hon slungar ut eder och förbannelser över sin nästa eller med ett ännu mer drastiskt beteende låter sin vrede gå ut över omgivningen? Ja, det kan inte förnekas att man inom världsreligionerna i stor utsträckning uppfattar väsendenas mörkersfär på detta sätt. Man är alltför partisk för ljuset för att kunna bedöma mörkret rättvist, kallt och nyktert. Man förstår således inte att mörkret är ett lika nödvändigt led i skapelseprocessen som ljuset, och att livsupplevelsen skulle vara totalt omöjlig, om mörkret inte existerade. Därför förstår man inte att den bibliska paradisberättelsen innehåller en ockult beskrivning av Gudomens invigning eller välsignelse av väsendena i paradiset inför deras kommande upplevelse av den fysiska världen eller det kosmiska spiralkretsloppets vinterzon. Denna välsignelse har senare blivit uppfattad som ett "syndafall" med efterföljande "förbannelse" och "straff" från en förtörnad eller vred gudoms sida. Men är det inte just invigningen i "halvkönstillståndet" som förkunnas för oss i berättelsen om Guds skapelse av "Eva" eller "kvinnan"? Vad är det för operation som försiggår med "Adam"? Han förlorade ett "revben", ur vilket "kvinnan" uppstod. Med "kvinnan" kom "syndafallet", "utdrivningen ur paradiset", "jordens förbannelse", ett smärtsamt barnafödande och på det hela taget alla former av lidande in i tillvaron. Med denna operation i paradiset öppnades således vägen till mörkret, den kosmiska medvetslösheten och den åtföljande "dödssfären" eller "helvetet".

Föregående

Nästa