Martinus: Livets Bog, del 5, st 1681

1681. Men den bibliska berättelsen har inte till uppgift att belysa de levande väsendenas förjordiska tid i paradiset eller ljuset. Den har endast begagnat sig av ord och uttryck som kan tillfredsställa den naives behov samt avslöja för den vise som själv har blivit "vägen, sanningen och livet", att man utmärkt väl har vetat besked om livets innersta sammanhang, dess sexuella föränderlighet och det åtföljande eviga spiralkretsloppet. Den bibliska berättelsen om människan börjar alltså med att förklara att det fanns en "paradisets trädgård", i vilken väsendena levde i ljuset tillsammans med Gud, vars röst ljöd genom trädgården. Och den allra första skuggan i detta överjordiska eller himmelska ljus var detta, att "det inte var bra för Adam att vara ensam". Här fanns en skugga, en liten antydning till mörker. Det levande väsendet här kunde, trots all den himmelska härligheten, komma att längta efter något utanför ljuset, något som var ljusets kontrast. Det kunde börja känna en svag aning av en hunger som inte kunde tillfredsställas i paradiset. Mörkret kan ju inte upplevas i paradiset. Detta motsvarar just den svaga aningen av en längtan mot ljuset, mörkrets kontrast, som existerar i den fysiska världen. Här i mörkerzonen eller "helvetet", "dödens" sfär, känner väsendena också efter hand en hunger som inte kan tillfredsställas genom djurrikets eller mörkrets traditioner.

Föregående

Nästa