Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Bibelns ”Adam”
1682. Den bibliska berättelsen om "paradiset" är alltså i själva verket en berättelse om en zon eller tillvarosfär, inom vilken väsendena hade "änglamedvetande", det vill säga ett medvetande som helt uppfyllde lagen om kärlek till nästan som ren automatfunktion. Det var således ett medvetandetillstånd, i vilket det var en absolut självklarhet för det levande väsendet att älska sin omgivning eller sin nästa som sig själv. Det var ett medvetandetillstånd, i vilket det vi betecknar som "det onda" var något obegripligt och omöjligt kunde manifesteras. Men ett levande väsen som så alltigenom är ett uttryck för kärlek till nästan, att denna kärlek i väsendets hela uppfattning och framträdande är det enda självklara i tillvaron, är inte något djuriskt väsen, inte en jordisk människa, utan ett överjordiskt eller himmelskt väsen. Det är ett "änglaväsen". Det är ett sådant "änglaväsen" som i Bibeln kallas "Adam". Adam är således i verkligheten varken beteckning för "hankönsväsen" eller för "honkönsväsen". Adam var inte ett väsen som i något som helst avseende kunde känna svartsjuka eller jalusi. Väsendet "Adam" representerar en livsepok i spiralkretsloppet som existerade långt innan "äktenskapet" blev till. Det bibliska paradiset var en zon som låg helt utanför äktenskapets sfär.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram