Martinus: Livets Bog, del 5, st 1685

1685. "Salighetsriket" är således det sista riket eller den sista tillvaroformen i spiralkretsloppet, innan väsendet börjar sin anknytning till inkarnationen i den fysiska världen. Den sista vakna, dagsmedvetna tillvaron i den yttre världen upplever individen alltså i den gudomliga världen eller intuitionsriket. I salighetsriket är han som nämnts endast vaket dagsmedveten i sina minnen. Han kan från detta stadium i kretsloppet inte uppnå något vaket dagsmedvetande i den yttre världen förrän genom växtriket. Här visar sig den första morgongryningen av en dagsmedvetandetendens i form av det tanketillstånd eller den mentala förmåga som vi kallar "aning", och som vi redan känner till från tidigare analyser i Livets Bog. Vi har alltså här funnit den absoluta livszon som ligger bakom den bibliska beteckningen "paradisets trädgård". Vi har funnit skådeplatsen för den allra första början av Guds skapelse av "människan till sin avbild". Då alla minnen här framträder i "guldkopior" och upplevs som gudomlig kärlek eller som den markering av livet där det framgår att "allt är mycket gott", blir bilden av lammet och tigern som sover fridsamt vid varandras sida en strålande symbol för den överjordiska harmoni som orubbligt råder här.

Föregående

Nästa