1686. Men då den form av livsupplevelse som råder här uteslutande är baserad på minnen, och dessa minnen är mentala återupplevelser av såväl mörka som ljusa tilldragelser, hur kommer det sig då att de allesammans här endast upplevs som ljus eller salighet? Hur äger den luttring av minnena rum som gör minnessfären till ett "salighetsrike"? Fundamentet för denna minnenas förvandling till guldkopior utgörs av de två föregående rikena i spiralkretsloppet: "visdomsriket" och "den gudomliga världen", som utgör intelligensens respektive intuitionens domäner eller specialzoner. Det är här som individens jordiska mörkerupplevelser blir analyserade och identifierade med världsstrukturens logik, som är detsamma som allkärlek. Här råder den gudomliga vilja som är uttryckt i orden: "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö." Alla minnen blir här genomgångna, analyserade och prövade, till dess att de går upp i världsplanen som led i dess kärleksstruktur. Men då alla minnen redan här i den gudomliga världen, som är den sista delen av spiralkretsloppets yttre värld, har blivit hundraprocentigt lysande, är det inte så märkligt att de i salighetsriket framträder som guldkopior. "Guldkopior" är ju här i detta fall just detsamma som minnena av de materiella fysiska mörkerupplevelserna återgivna i överjordiska, mentalt lysande och tindrande materier, befriade från de giftiga taggar och törnen som på det fysiska planet och i skärselden skapade smärta, tårar och livsleda.