1687. I denna allt överstrålande, guldkopierade yttre värld, som är uttryck för väsendets upplevelse av sin individuella inre värld, finner vi den gudomsgnista eller livsgrodd som i en nu begynnande, ny spiral ska bli till människan som "Guds avbild".Denna livsgrodd är den bibliska "Adam" i sin innersta analys.Adams dagliga medvetande utgjordes alltså av en återupplevelse i minnet av det han hade upplevt i föregående epoker som väsen i ett tidigare spiralkretslopps riktiga människorike, dess visdomsrike och gudomliga värld.Eftersom väsendet i dessa riken eller världar har kosmiskt medvetande och talar med Gudomen som en människa talar med sin nästa, är det inte så märkligt att det i den bibliska berättelsen heter: "De hörde Herren Guds röst, när han vandrade i trädgården."Men det eviga livet kan inte inkapslas i enbart en "inre" värld, även om denna är kulminerande salighet.För salighetens detaljer var minnen, och minnen är skapade ting, och skapade ting kan omöjligt vara eviga.De är förgängliga eller timliga.Och ett evigt liv kan inte upplevas genom ett timligt ting, det vill säga ett enbart tillfälligt ting, ett förgängligt nu.Det kan endast upplevas genom något som är uttryck för evigheten.Evigheten kan endast uttryckas genom den eviga företeelse vi känner till som spiralkretsloppet.Guds "skapelse av människan" måste således först och främst bestå i att få denna i sin inre värld försjunkna Adam väckt till liv i den yttre, materiella världen.Utan att Adam eller det andliga väsendets dagsmedvetande kunde föras bort från sin inre värld och ut till praktiskt realistiska upplevelser i den yttre världen, kunde detta väsen inte komma att uppleva vare sig fysiskt eller psykiskt i denna värld, helt bortsett från att denna på inget vis kunde ha blivit till.Och det första vi hör om denna yttre världs fysiska, materiella tillstånd är de bibliska orden: "Herren Gud sade: Det är inte bra att mannen är ensam.Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp."
Tillbaka till startsidan
Föregående