1688. Därefter berättar Bibeln i mycket sparsamma ordalag: "Då försänkte Herren Gud mannen i dvala." Vad kan det nu vara för dvala som det här talas om? Att det inte är ett vanligt dygns nattsömn, framgår av Adams livssituation. Han befann sig ju inte på det fysiska planet där sömnen hör hemma. Då Adam i realiteten var en "ande", vilket här betyder ett väsen som ännu inte hade börjat inkarnera i den fysiska materien, fanns det inte någon fysisk kropp som kunde falla i sömn. Det kan därför endast vara tal om en "andlig" sömn. Och då Adam ju var i sin inre värld och således uteslutande vilade i sina minnesupplevelser, och inte hade någon som helst korrespondens med väsen eller ting i den yttre världen, ja, var helt omanifesterad i denna värld, så måste beteckningen "sömn" från den yttre världen sett vara ett mycket slående och korrekt uttryck. Adam befann sig verkligen i "vila". Men "vila" i den andliga världen består liksom vila på det fysiska planet i att väsendets medvetandekoncentration dras tillbaka från dess vakna plan till ett inre plan. Genom den fysiska sömnen dras medvetandet bort från det fysiska planet och in till ett andligt plan. Men genom den andliga sömnen dras medvetandet bort från det yttre andliga planet och in till individens innersta värld, hans minnesvärld. Och i detta tillstånd är han inte i någon som helst vaket dagsmedveten, individuell medvetandemanifestation utåt mot den yttre världen. Han har naturligtvis sitt övermedvetande med dess innehåll av talangkärnor för alla hans förmågor till manifestation i de yttre världarna, men i väsendets kulminerande salighetstillstånd framträder inte dessa i någon yttre, synlig, individuell organism eller kropp. De är medvetandemässigt eller tankemässigt sett totalt borta från hela den yttre världen. Men det betyder naturligtvis inte att de därmed är förhindrade att skapa reaktioner i den världen.