1692. Då materien här alltså inte är säte för vaket dagsmedvetna jag, är livsförnimmelsen genom denna materia mycket latent. Således kan ingen smärta, inget lidande, förnimmas genom denna materia. I de delar av den vakna dagsmedvetna organismen där mineralmaterien har sina domäner, saknar den i sig själv "känsel". Vi kan därför klippa i våra naglar och vårt hår utan att känna smärta, och på samma sätt saknar våra tänder känsel. Den så kallade "tandvärken" är inte en värk i själva tanden, utan i den med tanden och tandmuskulaturen förbundna nervkombinationen. I själva tanden och för övrigt i varje slag av mineralmateria existerar inte någon vaket dagsmedveten känsel. Och då brist på känsel är detsamma som medvetslöshet, är mineralmaterien således ett slags "medvetslös" materia. Härav uttrycket "livlöshet". Den skiljer sig härigenom från de övriga materierna, den "vegetabiliska" och den "animaliska", som sedan länge är allmänt erkända som uttryck för liv. Även om den vegetabiliska materien inte i särskilt stor utsträckning kan sägas vara uttryck för liv eller medvetande, kan den inte heller betraktas som "medvetslös". Den är genomsyrad av så mycket medvetande, att jaget genom den är i stånd att "ana" behag och obehag. Och vad den animaliska materien beträffar, är ju jaget i stånd att genom denna uppleva såväl smärta och lidande, välbefinnande och livslust, som direkt vaket dagsmedveten realitet eller faktisk verklighet. Vad är det som åstadkommer att materien på detta sätt framstår som uttryck för "medvetande" eller "medvetslöshet", som "levande" eller "livlös"? Ja, ligger inte svaret rent av i själva orden? En materia som är "levande" måste ju vara genomsyrad eller genomträngd av "liv", medan en materia som är "medvetslös" eller "livlös" måste vara ett ämne som inte är genomträngt av "medvetande" eller "liv". Då medvetande eller liv är detsamma som tankar, vilja, vetande och känsla, och detta återigen är detsamma som "ande", måste en "livlös" eller "medvetslös" materia vara detsamma som ett ämne, i vilket det inte finns "ande". För att en materia ska kunna framstå som "levande", måste den alltså vara genomträngd av "ande", vilket som nämnts betyder: vara genomträngd av tankar, vilja, vetande och känsla. Men en materia som alltså ska utgöra tankar, vilja, vetande och känsla, kan inte vara en vanlig samling kemikalier eller ämnen, liksom den inte heller kan bestå av enbart en samling kraftenheter eller energicentrum. Och i så fall finns det endast en möjlighet, genom vilken "levande" materia existerar, nämligen att den utgör en samling eller grupp av "levande väsen".