Martinus: Livets Bog, del 5, st 1693

1693. Den "levande" materien kan alltså endast existera i kraft av att dess stoff består av självständiga, vakna, dagsmedvetna, levande väsen som är förenade i en gemensam struktur, i vilken de utgör en inre ömsesidig, ändamålsenlig harmoni och ett sammanhängande helt, dirigerat och upprätthållet av ett makrojags begär och vilja. Det är en sådan kombination av levande väsens harmoniska samarbete i en självständig helhet, upprätthållen av ett jag, som utåt framträder som ett "levande väsen" i en animalisk organism. Denna animaliska organism, som alltså består av levande animaliska väsen i mikroskopiskt tillstånd, utgör i sin tur tillsammans med andra animaliska organismer av samma och besläktade arter ett tillvaroplan. Detta tillvaroplan utgör för det i organismen härskande jaget ett "mellankosmos". De levande väsen som utgör den animaliska materia som organismen består av, bildar däremot ett annat tillvaroplan. Detta känner vi till som "mikrokosmos". Vi har alltså här att göra med två slags väsen, nämligen de små väsen som en mellankosmisk, animalisk organism består av och de väsen som behärskar denna form av organismer, och till vilka vi själva alltså hör. De små väsendena känner vi från Livets Bog som "mikroväsen", medan de mellankosmiska väsendena ju utgör de väsen som i regel brukat vara de enda man velat acceptera som "levande väsen", nämligen människor, djur och i någon mån växter. Allt övrigt i världen har man hittills faktiskt endast velat och kunnat betrakta som "stoff". Men därigenom har man också gjort det möjligt att förstå både det "vegetabiliska" och det "animaliska stoffet".

Föregående

Nästa