Martinus: Livets Bog, del 5, st 1694

1694. Och i den felaktiga föreställningen att man kan lösa livets gåta i "de döda materierna", alltså i "mineralmaterien", jagar man förbi "de levande mikroväsendena" och dyker med sin forskariver djupt ned i den materia där "livet" inte alls finns. Att man här endast finner "kraftenheter" eller energicentrum i det oändliga, ger ju inget annat facit än ständigt nya och ännu mindre och för den materiella forskarförmågan ännu otillgängligare "döda" materiepartiklar eller energicentrum. Av "livet" ser man här ingenting. Där detta inte manifesterar sig som "liv", kan man naturligtvis inte se "liv". Här kan självfallet endast en "död" eller "livlös" värld, en värld som enbart består av "rörelse", uppenbara sig för betraktaren. Och denne blir då helt oundvikligt en tillbedjare av "döden" i stället för av "livet". Således blir mikrovärlden huvudsakligen en "död värld" för honom, även om han ständigt ser "rörelse", "kraft" och "energimanifestation". Och på samma sätt ser han över sitt huvud, runt omkring sig och under sig ett likaså "livlöst" makrokosmos. När han inte förstår makrokosmos, kan han inte heller se att detta blott är ett högre tillvaroplan i förhållande till mellankosmos, liksom mellankosmos är ett högre tillvaroplan i förhållande till mikrokosmos. Likaså är det obegripligt för ett sådant väsen att ett makrokosmos måste bestå av organismer för jag, på samma sätt som mellankosmos består av organismer för jag eller "levande väsen", och att han (forskaren) själv är ett "makroväsen" för de mikroväsen som lever i hans organism, samt att han själv står inför ett makroväsen, vars organism utgörs av hans egen värld, medväsen, jord och himmel. Under sådana omständigheter är det inte så konstigt att man inte kan finna livsgåtans lösning enbart genom att söka i den "livlösa" eller "medvetslösa" materien. Livsgåtans lösning är och kan endast vara "liv" eller "medvetande". Och därför måste man söka den i de företeelser, där "liv" eller "medvetande" i särskilt hög grad är närvarande eller ger sig till känna. Och det är alltså inte i de "döda", utan i de "levande" materierna som vi ska söka livets yttringar.

Föregående

Nästa