Martinus: Livets Bog, del 5, st 1701

1701. Materiens framträdande som "levande" eller som "död" är alltså endast en fråga om dess genomströmning av "ande". Där denna genomströmning mer eller mindre avbryts, blir materien i motsvarande grad "medvetslös" eller "livlös". Det är ett sådant avbrott i andens genomströmning av materien som åstadkoms till exempel genom frysning av vegetabiliska och animaliska materier, så att dessa kan hålla sig friska en längre tid. Vad är det då som i själva verket sker i ett sådant fall? Det som sker, är att man förvandlar den vegetabiliska eller animaliska materien till konstgjord mineralmateria. Vid frysningen av materien tvingas denna in i en fast form, där all medveten andefunktion är omöjliggjord. Och de i den vegetabiliska och animaliska materien inkarnerade levande mikroväsendenas ande har här tvingats ut ur den fysiska materien. Dessa väsen måste nu från det andliga planet söka inkarnation i någon annan materia, där deras tanke, vilja eller ande kan komma till utlösning. Den övergivna fysiska materien, som består av de vegetabiliska och animaliska liken, har tvingats in i ett minimum av rörelse eller vibration som har så liten kapacitet, att liken kan bevaras till synes oförändrade genom århundraden. Färskt kött som blir genomfryst eller inkapslat i is kan alltså hålla sig friskt under en viss tid. Men denna friskhet betyder inte att köttet, när det tinas upp, blir genomsyrat av samma mikroväsens medvetande eller ande som ursprungligen, före nedfrysningen, var köttets liv, för denna ande eller detta liv har för länge sedan inkarnerat i annat färskt kött för att där fortsätta sitt spiralkretslopp. Att det frysta köttet efter upptiningen ser friskt och oförändrat ut, beror enbart på att nya mikroväsens ande inkarnerar och upplivar köttet i samma grad som betingelserna för det uppstår, vilket i detta fall alltså betyder: i samma grad som köttet tinas upp. Genom frysningen hade det alltså skapats en stillhet av samma slag som den tusenåriga skenbara stillhet som råder i alla sten- eller klippformationer och andra företeelser som framträder i mineralmateria. Denna avsaknad av ande eller utestängning av vegetabiliskt och animaliskt liv från materien gör alltså att den måste ligga oförändrad i tusentals, ja, miljontals år eller precis så länge som den är immun mot inkarnation av ande, medvetande eller liv. Endast där livet kan inkarnera, uppstår rörelse, förändring och skapelse. Där ande inte finns och inte kan inkarnera i materien, där är livlöshetens, det vill säga medvetslöshetens domäner. Där är livet blott en sömn. Det är detta sömntillstånd, denna frånvaro av ande, som vi bevittnar i all mineralmateria.

Föregående

Nästa