Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Den bibliska paradistilldragelsen var varken ”syndafall”, ”utdrivning ur paradiset” eller ”förförelse” till ”synd”
1711. När Bibeln berättar att "Adam" och "Eva" blev utdrivna ur paradiset, därför att "Eva" hade ätit av äpplet från kunskapens träd och även gett "Adam" att äta av den förbjudna frukten, så är det i själva verket inte alls "Adam" som det här kan vara tal om, utan enbart "Eva", vilket alltså vill säga "mannen" och "kvinnan" eller hanköns- och honkönsväsendet. Det var dessa två väsen som blev "utdrivna" ur paradiset. Men som vi redan vet, blev de ju inte alls "utdrivna". De växte ut ur paradiset genom sitt eget begär, genom sin egen lust och längtan. Det som kom att kallas "utdrivningen ur paradiset" var varken ett straff eller en hämnd från Gudomen, utan en kärleksfull uppfyllelse av deras lust eller längtan. Det var en gudomlig uppfyllelse av livslagarna, absolut nödvändig för "Adam", det kosmiskt döende väsendet som nu enbart levde på sina minnen från upplevelsen av ett föregående spiralkretslopp, så att han därigenom skulle kunna förberedas för att åter komma ut i den yttre världen och där uppleva de företeelser som det eviga livet är baserat på. Adam var alltså innesluten i denna sin egen minneszon eller inre värld, totalt avskuren från umgänge med de verkligt levande medväsendena och detaljerna i den yttre världen. När Adam på nytt hade genomlevt dessa minnen, hade livsupplevelsen måst upphöra för honom, om inte de eviga lagarna resulterade i att överskottet av Adams extasenergi från upplevelserna i hans inre värld dirigerades ut i den yttre världen, och där började skapa ett rotfäste för förberedelsen till hans jags frigörelse från salighetsriket till förmån för en begynnande upplevelsesfär i ett nytt kosmiskt spiralkretslopp. Det så kallade "syndafallet" var absolut inte något "syndafall", utan en invigning till ett nytt liv, liksom ormens förledande av Eva inte var något förledande, utan en uppmuntran av det begynnande hanköns- och honkönsväsendet till denna invigning. Ormen var i absolut mening inte någon "djävul" eller "den onde", eftersom någon sådan i verkligheten inte alls existerar. Ormen var i stället den första begynnande formen av ledning av de levande väsendena genom dödens sfärer. Med begreppet "ormen" uttrycks den första utlösningen av världsåterlösningsprincipen. Ormen var alltså, som vi redan tidigare framhållit i Livets Bog, den första världsåterlösaren.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram