Martinus: Livets Bog, del 5, st 1715

1715. Att Världsåterlösarens väsen var av en helt annan andlig eller medvetandemässig struktur än den vanliga jordiska människans, är i dag inte någon hypotes, utan en orubblig verklighet, underbyggd och bekräftad av det faktum att människorna över huvud taget inte alls rättade sig efter hans lärosatser. Det gick snabbt upp för dem att han inte var som de, utan var något helt annat, ja, ingenting mindre än en gudom med ett medvetande och ett sätt att vara som var omöjligt för människor att praktisera. Därför överförde man hans sätt att vara till något som endast Gudens eller Gudomens köttslige son kunde uppfylla. Det föreföll helt orimligt att man skulle "älska" sin nästa, det vill säga alla oavsett kön. Och hur skulle något sådant vara möjligt för en människa, i vars kropp den högsta eldens strålar i form av ett speciellt kön fick hjärtat att klappa och blodet att brusa och värmas för ett visst bestämt väsen av det motsatta könet? Hur ska man kunna älska med någon annan kärlek eller sympati än den som organiskt frambringas i ens kött och blod av den högsta elden? Kärleken är inte någon viljeakt. Den är en organisk produkt liksom kött och blod, liksom körtelsekret, liksom ens bruna eller blå ögon, liksom ens ljusa eller mörka hår. Hur skulle en organisk produkt, ett mentalt körtelsekret som omöjligt kunde bildas i ens kropp eller organism, kunna utlösa sina verkningar i denna organism? Hur skulle den vanliga jordiska människan kunna älska med en sympati eller kärlek som ännu inte hade blivit en organisk funktion? Den jordiska människans sympatianlag var ju baserade på enpolsorganen, som enbart befordrar kärleken till väsen av motsatt kön. Det måste därför snabbt bli ett faktum att den jordiska människan på Kristi tid och under efterföljande århundraden inte var skapad till att kunna "älska sin nästa som sig själv". Att Världsåterlösaren kunde göra det, visar ju bara att det finns ett högre stadium för sympati eller kärleksmanifestation än det enpolsburna stadium som den jordiska allmänheten befinner sig på, ett högre stadium där den rena kärleken till nästan är ett lika livsviktigt element som köns- eller äktenskapskärleken är ett livsviktigt element för jordmänniskan. Där är kärleken till nästan en lika realistisk organisk produkt som hanköns- och honkönskärleken är det på jordmänniskans stadium. Vi förstår därför här lätt Världsåterlösarens ord: "Mitt rike hör inte till denna världen."

Föregående

Nästa