Martinus: Livets Bog, del 5, st 1719

1719. Vill man komma till botten i detta mysterium, måste man här liksom överallt när det gäller att direkt nå fram till den absoluta sanningen, utveckla sin förmåga att lyssna till naturens eget direkta tal. Och av den upplysning man där får, framgår absolut inte att befruktningsakten mellan hankön och honkön skulle vara något "syndigt", "orent" eller "djävulskt". Eftersom naturen gett människorna ögon att se med, fötter att gå med och händer att gripa med, kan det bara vara "syndigt" att inte använda dessa naturens gåvor i naturens tjänst. Kan det vara "syndigt" att se, att vandra, att använda sina händer, när det sker till gagn för livet eller naturen? Det måste väl vara uppenbart att dessa gåvor inte skänkts av naturen för att man inte ska använda dem och därmed underminera naturen eller livet. Att naturen gett individen förmågan att se, är enbart för att han därigenom ska ha större möjlighet att bevara livet. Att naturen gett individen förmågan att höra, att förnimma, att vandra, kan också endast vara för att han därigenom lättare ska kunna bevara kontakten med livet. Och gäller kanske inte detsamma för händerna? Är kanske inte även dessa skänkta åt individen av naturen för att han därmed ska kunna bevara och skydda naturen? Och är det inte logiskt att uppfatta att alla de övriga organen, som tillsammans bildar det levande väsendets fysiska kropp, är avsedda att gagna livet? Är inte hjärta, lungor, lever och körtlar osv. alla gåvor ur naturens hand, genom vilka individen kan uppleva, främja och bevara naturen eller livet? Uppstår inte sjukdom, smärta, död och undergång överallt där dessa naturens gåvor inte används till gagn för livet? Dör inte en arm eller en hand som binds fast vid kroppen och aldrig någonsin får röras eller användas? Är inte förhållandet detsamma med en fot? Och har man inte erfarenheter av att det går precis på samma sätt med synen? Om man stänger in väsen i mörka hålor, där det inte finns något ljus, kommer de efter hand att bli blinda. Man kommer alltså inte ifrån det faktum att varje organ som naturen skänkt oss dör, om det inte används i livets tjänst. Det dör inte enbart genom att inte användas, det dör också genom att användas emot naturen och livet. Om vi använder naturens gåvor, till exempel vår egen organism och vad den tillhör, till att sabotera livet, så saboterar vi oss själva. Om vi mördar och dräper eller hindrar liv från att utvecklas, för vi först och främst in olycka och död i vårt eget öde. Detta är vad naturen själv säger oss, oberoende av heliga böcker, profeter och visa väsen, oberoende av religiositet, kyrkogång och andra former av sekterism och kult.

Föregående

Nästa