Martinus: Livets Bog, del 5, st 1722

1722. Då detta överjordiska sätt att vara som tillhörde ett rike, vilket inte hörde till denna världen, inte kunde undgå att framstå som ett faktum, måste denna kärleks- eller denna gudomliga mentalitets närvaro i en människa av kött och blod ju bli till mystik för den okunniga samtiden. Gudomen måste på ett eller annat sätt vara med i detta förmodade under. En snickargesäll, en fattig hantverkare, obeläst, outbildad och uppvuxen i en avlägsen liten by långt borta från de stora städerna, träder plötsligt fram inför offentligheten med en mentalitet som utstrålar en visdom som övergår allt förstånd, imponerar på samtidens toleranta lärda och framkallar hat och förföljelse från de intoleranta skriftlärdas och de andliga myndigheternas sida. Och då denne man genom den stora visdom och den intellektuella myndighet, med vilken han talade, med stor kraft framställde eller beskrev Gud som sin fader, är det inte att förvåna sig över, att vänligt sinnade eller toleranta människor och myndigheter senare i detta såg en lösning på visdomsmysteriet hos den olärde, fattige hantverkaren från landet, från bergen. Ja, Gud måste vara hans fader. Maria måste ha blivit befruktad av själva Gudomen på övernaturlig väg. Guds ande, det vill säga Guds medvetande, måste ha överstrålat henne. Att Jesus, det upphöjda, stora moraliska geniet, skulle vara son till Josef, var alltså otänkbart. Nej, ingen mindre än Gudomen själv kunde vara Jesu fader. Och med denna förmenta lösning på mysteriet var man tillfreds. Att denna lösning kunde vara förvrängd och felaktig, kunde man absolut inte tänka sig. Och denna lösning framstår också i dag som något orubbligt för miljoner av den kristna religionens mest troende människor. På så vis kom denna uppfattning först och främst att grunda sig på tron att Världsåterlösaren var ett övernaturligt väsen, vars sätt att vara var naturligt och självklart för gudar, men ouppnåeligt för människor. Hans sätt att vara blev därför inte den modell eller det ideal att efterlikna, den förebild för mänskligt beteende, som med nödvändighet fordras för en människas befrielse från det djuriska, själviska beteendet, vilket befordrar krig, sorg, lidande och död. Människorna måste därför oundvikligen ila mot det ragnarök, den domedagsuppgörelse som nyligen rasat över världen, och vars efterdyningar alltjämt plågar jordens mänsklighet och låter miljoner människor leva i förnedring, armod, rädsla och oro eller i en tillvaro som är den bestående fredens diametrala motsats.

Föregående

Nästa