1729. Med tanke på detta olyckornas och lidandets välde inom mänsklighetens sfär kan det inte betraktas som berömvärt att avvisa varje högre form av granskning av det mänskliga psyket. Med en sådan högre form av granskning förstås här en granskning av den del av det mänskliga psyket som ligger bortom alla vanliga och tusenåriga föreställningar om människans moral, sexualitet eller sympatianlag eller förhållandet till nästan. Att det inte går att undvika denna högre granskning, framgår av att det önskade högre kulturtillstånd som kan vara fundament för en verklig fred och harmoni mellan väsendena, i sig självt enbart kan vara en fråga om förhållandet till nästan. Och förhållandet till nästan återigen kan endast vara en produkt av individens sympatianlag och hans därav alstrade mentala eller själsliga köld eller värme. Den fullständiga världsfreden och verkliga harmonin inom mänsklighetens zon är alltså en själslig temperaturfråga, på samma sätt som frodigheten och yppigheten hos en blommande växt är en fråga om att skapa den för växtens trivsel lämpliga temperaturen. Då således hela mänsklighetens förkrympning och missväxt i form av krig, olyckor och lidande endast beror på mental köld, blir denna mänsklighets befrielse eller återlösning uteslutande en fråga om att skapa mer mental värme. Problemet blir då att skapa den mentala temperatur som kan bringa mänskligheten fram till en kulmination i frodighet och yppighet, i kärlek till nästan, så att den kan bli fri från alla snärjande stagnationer och hämningar, fri från den mentala köld i form av maktlystnad, profitjakt och missriktad äregirighet som den i dag förtvinar under.