Martinus: Livets Bog, del 5, st 1734

1734. Av vad vi här fått veta, ser vi att världsåterlösarna och de största visa bland människorna således inte har varit fanatiska dårar som helst borde korsfästas eller avrättas, utan har varit väsen som, eftersom deras medvetande eller mentalitet varit befriad från de djuriska eller själviska tendenserna, har utgjort själva freden. Det är lätt att inse, att om alla människor vore lika osjälviska som till exempel Kristus, skulle freden ha blivit helt förhärskande på jorden. Vi kan alltså inte bortse från Världsåterlösarens mentalitet, om vi vill skapa fred i vårt eget inre och därmed uppnå fred på jorden. Han får rätt när han säger: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Detta betyder i verkligheten detsamma som att ingen får "kosmiskt medvetande", upplevelse av odödlighet eller blir ett med universum, oändligheten och evigheten och därmed "ett med Fadern", utan att vara besjälad av den mentala inställning och uppfattning som utgjorde Världsåterlösarens psyke eller medvetande. När andra människor genom sin utveckling uppnår detta medvetandetillstånd, upplever de just det som Världsåterlösaren förebådat som sin återkomst "bland molnen". Alla människor ska således genom utvecklingen en gång komma att få uppleva "Kristi återkomst" – inte som en profet eller världsåterlösare i kött och blod utanför dem själva – utan som en invigning i det kosmiska medvetande eller humana psyke som Världsåterlösaren var invigd i, och som var förutsättningen för hans framträdande i världsåterlösningens tjänst som modell för skapelsen av människan "till Guds avbild". Alla människor kommer således att få uppleva att detta medvetande uppstår i dem själva, liksom det en gång för länge sedan uppstod i honom. Här har det således blivit ett faktum att mänsklighetens frälsning och framtid uteslutande ligger i att människan lär känna sig själv, sitt eget psyke, sitt mål och sin bestämmelse.

Föregående

Nästa