Martinus: Livets Bog, del 5, st 1737

1737. Var och hos vem blir då den sexuella organfunktionen värderad och använd i sin rena och ädla gudomlighet? Är denna funktion obefläckad inom äktenskapet, där den dock i viss grad tolereras av moralens väktare, det andliga ståndet, och erkänns som Guds vilja? Nej, vi behöver inte här på nytt räkna upp de sorger och lidanden i den äktenskapliga sfären som vi redan i tidigare avsnitt av Livets Bog redogjort för och som vi sammanfattat under beteckningen "de olyckliga äktenskapens zon". Det är väl ett helt dominerande faktum att varken kyrka, fängelse eller vanära har kunnat hindra det sexuella livets flykt bort från de gängse tusenåriga moralföreställningarnas instängdhet eller fördämning. Det sexuella livet i dag kan liknas vid en flod som sprängt sina fördämningar och brutit sig ut ur sitt miljonåriga läge, sin funktion som fysiskt befruktningsorgan. Alla mänskliga försök att med moralbegrepp, fängslande och straff samt den vanära, det sladder och framgångsrika förtal som utgjort en tvångströja eller en mur omkring de tusenåriga men för länge sedan föråldrade sexuella dogmerna, har helt varit ur stånd att förhindra den sexuella utvecklingen eller polförvandlingen i den jordiska människan. Ja, hela detta galleri av motståndskrafter mot den sexuella principens normala och påtagliga utveckling har för länge sedan fått sina ramar sprängda av denna inre psykiska kraft som människans sexuella utveckling i själva verket är. Det sexuella livet bryter överallt igenom de dogmatiska moralfördämningarna. Ingen mänsklig makt kan förhindra det. Därför är det klokast att inställa sig på att den gudomliga viljan här till fullo måste ske.

Föregående

Nästa