Martinus: Livets Bog, del 5, st 1738

1738. Vad är då denna gudomliga vilja, och vad är det som sker inför våra ögon i form av en förment sexuell avvikelse? Ja, här är vi nu, liksom i hela den övriga delen av vår forskning, tvungna att lyssna till livets eget språk. Det tjänar inte längre någonting till att studera dogmerna, Bibeln eller andra kända heliga böcker. Dessa är endast moralböcker för ett visst begränsat avsnitt eller fält av den högsta elden, just den del av den som bara har till uppgift att främja fortplantningen. Det sexuella livets historia är därför där enbart partiskt framställd för detta avsnitt. När det gäller andra sidor av denna gudomliga eld, måste därför dessa nedärvda böcker och moraltraditioner göra bankrutt.
Vad säger då den nyktra naturen eller själva livets eget direkta tal till oss angående jordmänniskans sexuella liv? Första faktum är då att de traditionella moralbegreppen angående det sexuella livet inte längre kan dämma upp utvecklingen av detta liv. Det blir fler och fler som överträder den traditionella moralen. Inga av människor uppsatta moralbud eller varningar kan tillnärmelsevis hejda denna överträdelse eller så kallade "avvikelse". Nästa stora faktum är att den sexuella kraften framträder i ett så kolossalt överdimensionerat tillstånd, att den del av denna kraft som går åt för själva fortplantningen är försvinnande liten. Om människorna ville begrunda hur liten procent av alla samlag som leder till befruktning, skulle de bli utomordentligt förvånade. Det torde inte vara någon överdrift, snarare är det lågt räknat, om vi säger att det normalt enbart inom äktenskapet inte går mer än en befruktning på vart femtionde samlag. Det går 52 veckor på ett år, och det kan inte vara onaturligt att räkna med en sexuell förening eller könsakt i veckan för ett normalt könsdugligt äkta par. Men detta könsliv kan ju bara resultera i en enda befruktning eller ett barn om året. Vi bortser här naturligtvis från tvillingar, trillingar, fyrlingar eller femlingar, då dessa hör till undantagen och därför saknar betydelse i en allmängiltig analys. Även om vi räknade med dessa undantag, skulle det ju inte i någon väsentlig grad ändra förhållandena. Att antalet befruktningar också är mycket litet i förhållande till antalet samlag vad gäller de ogiftas sexuella samliv, blir uppenbart genom de miljoner och åter miljoner befruktningsförebyggande medel som produceras och används. Den sexuella organfunktionens överdimensionerade tillstånd är alltså här uppenbart. Men till vad nytta är då denna väldiga överdimensionerade sexuella kraft som inte går åt till befruktning eller fortplantning av mänskligheten? Vad ska man säga om de 98 procent samlag inom äktenskapet som inte kan resultera i befruktning? Och de miljoner samlag bland de ogifta som inte heller kan resultera i befruktning? Och vad ska man säga om det svindlande höga procenttalet av ofruktbara könsakter inom äktenskap med endast ett eller två barn? Om vi räknar med en befruktningsduglig tid på 15 år inom ett sådant äktenskap, förhåller sig befruktningen till antalet samlag som 1 till 779 i äktenskap med ett barn samt som 2 till 778 i äktenskap med två barn. Vad är meningen med denna väldiga, överdimensionerade organfunktion eller kraft? Den kan inte finnas till enbart för att åstadkomma befruktningen, som ju bara är en försvinnande liten bisak i denna väldiga psykiska process. I stället visar det sig här vara ett faktum, att den i mycket hög grad finns till för att tillfredsställa det behov eller den hunger som finns hos individen på samma sätt som den rent näringsmässiga hungern. Och den kräver tillfredsställelse precis som denna hunger. Den sexuella organfunktionen hos det levande väsendet är alltså en själslig eller andlig pendang till den rent fysiska hunger- och mättnadsprocessen. Den högsta elden är ett kosmiskt näringssystem.

Föregående

Nästa