Tillbaka till startsidan
Livets Bog, del 5
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram
Det är en välsignelse att inte fler samlag resulterar i befruktning än vad som är fallet
1739. Är det då inte en olycka eller olägenhet för mänsklighetens fortplantning att den sexuella organfunktionen, förutom att befordra befruktningen, också har en annan uppgift? Nej, hur skulle det under nu rådande förhållanden i världen kunna vara en olycka? Föds det inte tillräckligt med människor till världen, till krig och gaskamrar, till nöd och elände, till sjukdom, självmord och andra former av alltför tidig död? Hur tror man världen skulle se ut, om det blev befruktning efter varje samlag? Skulle mänskligheten kunna tåla att växa i antal blott till det tiodubbla, vilket, som vi ju redan vet, inte tillnärmelsevis täcker det verkliga antal som skulle bli, om de sexuella utlösningarna resulterade i befruktningar intill möjligheternas gräns? Skulle det inte vara en olägenhet i stället för en välsignelse, om det för varje enskild person i en kö i dag i stället stod femtio personer? Skulle det då inte vara så många fler som saknade bostad, mat, kläder och arbete etc.? Här behöver man inget kosmiskt medvetande för att kunna konstatera faktum, att det absolut inte skulle vara till välsignelse under nuvarande jordiska förhållanden, om ett större antal parningsakter än vad fallet är resulterade i befruktning. Det är alltså en välsignelse att så inte sker.
Gå tillbakaFöregående
NästaGå fram