Martinus: Livets Bog, del 5, st 1741

1741. Att det sexuella begäret är så stort, att det spränger alla förutfattade meningar inom den av kyrkan eller de auktoriserade moralväktarna uppsatta begränsningen för "mannens" och "kvinnans" sexuella liv, är ett allmänt känt faktum, men att miljoner människor mer eller mindre förnimmer det sexuella begäret som en hunger efter att få smeka, inte bara väsen av motsatt kön, utan även väsen av det egna könet, detta har ännu inte helt blivit ett allmänt känt faktum. Att denna utvidgade hunger efter att få smeka ännu inte har blivit så framträdande för allmänheten, beror naturligtvis på den undanskymda tillvaro och det hemlighetsmakeri, den fruktan för skam och vanära, som en sådan inre ömhetshunger gentemot det egna könet måste leva under på grund av flockens sexuella trångsynthet och förföljelse. Medan ömhetshungern i han- och honkönsbegärets form inte behöver döljas och inte är något som man utanför de kyrkliga kretsarna behöver skämmas för, ställer det sig helt annorlunda när denna hunger yttrar sig som en speciell dragning till det egna könet. Då lurar korsfästelse, vanära, förakt, spott och spe, trots att denna organiska sympati eller dragning i sitt högsta framträdande eller i renodlad form är en kärlek som visar sig vara i en helt annan överensstämmelse med budet att "älska sin nästa som sig själv" än den vanliga hanköns- och honkönskärleken. Denna sistnämnda kärlek är nämligen absolut inte kärlek, utan en kulmination av ägandebegär. Kärleken till nästan kan omöjligt existera som ett speciellt hanköns- eller honkönsbegär. Tillfredsställandet av dessa begär kan aldrig i något som helst fall vara kärlek till nästan, utan är i stället ett hundraprocentigt tillfredsställande av ägandebegäret, av hungern att äga ett väsen av motsatt kön. Därigenom blir det en evig källa till tävlan om det motsatta könet, vilken med nödvändighet måste skapa svartsjuka och åtföljande rivalitet och förföljelse av det egna könets väsen. En överdriven sympati för det motsatta könet och en överdriven antipati mot det egna könet kan omöjligt vara eller bli annat än källan till allt mentalt mörker i världen. Denna sexuella inställning eller form för förnimmelse av det sexuella begäret är en organisk produkt i lika hög grad som syn, hörsel och alla övriga sinnesförnimmelser. Men på samma sätt blir också den sexuella förnimmelsen i form av hungern efter att få smeka väsen av det egna könet ovillkorligen en organisk produkt, och man måste lära sig förstå att denna befinner sig i utveckling i världen, ja, inom varje människa. All förföljelse av denna rent organiska utveckling av kärleken till nästan är förföljelse av kristendomens största fundament. Det är ett sabotage mot Försynens skapelse av människan "till Guds avbild".

Föregående

Nästa