1742. Vi ser således att detta väldiga, överdimensionerade sexuella begär inom mänskligheten skapar stora konflikter och stor förvirring i det jordmänskliga psyket, och därmed en motsvarande förvirring i den sexuella moraluppfattningen. Samtidigt som man lär ut att det högsta idealet eller den högsta uppfyllelsen av livslagen är att "älska sin nästa som sig själv", och vitt och brett förkunnar detta från tusentals auktoriserade och icke auktoriserade predikstolar över hela världen, så hyser man en överdriven antipati mot eller ett begär att förfölja och baktala nya tendenser och krafter i den mänskliga mentaliteten, vilka just är utslag av en utveckling i riktning mot en tilltagande utvidgning av människans sympatianlag. Det är förståeligt att denna antipati mot större eller högre utveckling av sympati mellan väsen oberoende av de gängse två könen i stor utsträckning återfinns hos starkt robusta och primitiva maskulina och feminina väsen. Hur skulle sådana väsen, hos vilka den djuriska hanköns- och honkönsbefordrade sympatiförmågan alltjämt är nästan renodlad, och vilkas sympatiförmåga därför inte har nått förbi stadiet för den högsta dyrkan av dem själva, kunna förstå eller fatta denna av könet oberoende sympati annat än som något livsnedbrytande och skadligt? Från deras utvecklingsstadium sett och med hänsyn till deras egen organiska struktur har de ju rätt. Den är nedbrytande för den råa "maskulina" och "feminina" princip som skapar hat och rivalitet om äganderätt till det motsatta könet – en kamp som i sin tur utgör den stam, på vilken all annan kamp om makt eller äganderätt är grenar. Denna av enpoligheten skapade könskamp eller antipati mot väsen av det egna könet är roten till allt ont i världen.