Martinus: Livets Bog, del 5, st 1745

1745. Som vi sett av ovanstående, är den jordiska människan ett mellanting mellan "djur" och "människa". Det är hon inte bara psykiskt, utan också fysiskt. Det är ju sedan länge fastställt att detta väsen i fortplantningshänseende är ett "däggdjur". Den djuriska sidan av hennes psyke är, då den är som mest framträdande, en kulmination av "rovdjurets" mentalitet. När individerna begår rånmord, och folkgrupperna i form av nationer eller statsmakter underkuvar eller erövrar svagare eller mindre stater eller folkgrupper, så är dessa rånmördares och förtryckande statsmakters psyken omisskännligt identiska med rovdjurets. Vid närmare betraktande av denna av maktbegär skapade erövringslust, visar det sig att den endast kan kulminera som ett naturligt sinnelag hos väsen som i allra högsta grad är "hanköns-" eller "honkönsbetonade". Samma sak gör sig i högsta grad gällande vid utövandet av affärsprincipen. Den brutala och hänsynslösa affärsmannen, vars sinnelag enbart är besjälat av önskan att plundra andra till förmån för sitt omättliga begär att skapa ett eget orimligt välstånd, är alltid psykiskt nästan hundraprocentigt "maskulin" eller "hankönsbetonad". Om det är en kvinna som är besjälad av samma hänsynslösa affärsmässiga rovdrift, visar det sig att hon på liknande sätt är nästan hundraprocentigt "feminin" eller "honkönsbetonad". Ett sådant väsens "mänskliga" förmågor är mycket minimala. I alla högre andliga förmågor är det underlägset, ja, nästan att betrakta som analfabet. Det saknar nästan helt konstnärliga talanger och är därför obegåvat på alla högre "mänskliga" fält eller intresseområden såsom bildkonst, musik och litteratur. Dess högsta intresse och begåvning är enbart inriktade på att tillfredsställa dess glödande materiella begär eller vinningslystnad. Ett sådant väsen är otroligt begåvat när det gäller allt som rör metoder att med hjälp av pengar få pengar att föröka sig. Ja, här är det ett geni. Det är detta hänsynslösa habegär som i sin tur alstrar maktbegär. Begäret att äga tillfredsställs bäst med hjälp av överlägsenhet i makt. Därför ser vi också dessa väsen besjälade av en hänsynslös politik som i själva verket syftar till att skaffa sitt upphov fullständig diktatorisk makt över allt och alla. Ingenting mindre kan tillfredsställa detta djuriska begär, denna glupande materiella aptit, som är lika okultiverad och hänsynslös som rovdjurets aptit på sitt nedlagda byte. Här ska inga andra försöka få en bit med, även om det nedlagda bytet är flera gånger större än vad som behövs för att mätta djuret. Ja, kan man inte till och med få se en tam hund angripa sin husbonde, om denne kommer för nära då hunden är i färd med att avnjuta en särskilt åtrådd läckerbit? Det har länge varit ett ofrånkomligt faktum att det är det här omtalade sinnelaget som gör, att en human regeringsform med motsvarande polis- och rättsväsen, fängelser och straffanstalter är en absolut livsbetingelse för upprätthållandet av all verklig kultur. Likaså torde det framstå som ett faktum för varje normalt begåvad människa att det är väsen eller individer med detta "djuriska" psyke, som nödvändiggör en försvarsmakt med hela dess dyrbara mordmaskineri och frihetsberövande i form av "värnplikt" för en viss procent av statens sundaste och kraftigaste ungdom. Det kan väl också förutsättas vara allmänt känt att hela detta, på grund av det "djuriska" sinnelaget, med nödvändighet upprätthållna statsmaskineri för hela det övriga samhället i viss mån innebär ett utomordentligt stort frihetsberövande i form av enorma skattebördor.

Föregående

Nästa