Martinus: Livets Bog, del 5, st 1756

1756. Det är som om de ovannämnda osjälviska krafterna existerade utan något påvisbart synligt, personligt upphov. De är strålar som går genom den mänskliga medvetandesfären, och som naturligtvis till en viss grad härstammar från människorna själva. De åstadkommer alltså att människornas själviska eller egoistiska förehavanden vrids i riktning mot osjälviskhet. Därigenom blir de i sitt slutfacit i högre eller lägre grad till företag i människokärlekens tjänst. Detta visar att det från människorna på deras nuvarande kulturella stadium utgår krafter som inte är speciellt hanköns- eller honkönsbetonade. De är inte utpräglat maskulina eller feminina. De favoriserar varken hankönet eller honkönet. De är i stället helt inriktade på att skydda alla väsen, även om det naturligtvis ännu och tills vidare mest är människorna de tar sikte på. Men det finns ändå straff för vanskötsel och misshandel av djur, och man sträcker även ut en beskyddande hand mot alla skapade kulturella värden, såsom geniala konstverk i litteratur, musik och bildkonst etc. Som vi alltså ser, äger i inte ringa grad en utlösning av krafter rum i mänsklighetens psyke, som verkar i osjälvisk riktning. Som nämnts, härrör dessa krafter i viss mån från människorna själva, vilket visar att de inte enbart är själviska väsen, utan att det från deras psyke mer eller mindre utstrålar krafter som inte är baserade på parningssympatin och tillbedjan av hankönet eller honkönet.

Föregående

Nästa