Martinus: Livets Bog, del 5, st 1769

1769. Samtidigt som detta verkliga förhållande blir officiellt erkänd vetenskap, på samma sätt som kunskapen om de materiella ämnenas speciella reaktioner har blivit erkänd vetenskap, kommer mänsklighetens trångmål och lidanden, dess "ragnarök" och "helvete", eller det nu ständigt rådande "allas krig mot alla" mycket snabbt att upphöra. Man kommer då att på snabbast möjliga sätt vidta alla tänkbara materiella och psykiska åtgärder som kan bringa denna frälsande eller befriande vetenskap till allas kännedom, så att den blir allas egendom, på samma sätt som man nu genom skolor och andra läroanstalter söker sätta allmänheten i stånd att läsa, skriva och räkna, sätta den i stånd att bli medarbetare i allt materiellt, tekniskt och kemiskt skapande. Man kommer då till insikt om att det är minst lika viktigt att bibringa allmänheten insikter om själsligt vetande och kunnande, och därmed om det fullkomliga tänkandet och handlandet, som det är att bibringa denna allmänhet materiellt hantverksmässigt, vetenskapligt och konstnärligt kunnande. Vad nyttar det till att man är en framstående konstnär, vetenskapsman, hantverkare eller affärsman, när man själsligt sett är invalid eller är hemsökt av melankoli, vrede, gift och galla mot alla andra, eller befinner sig i en permanent rivalitet om vetande och kunnande eller om en annan människas ynnest, om samhällets ynnest, om medväsendenas sympati eller beundran? Vad nyttar det till att man nästan kan överglänsa alla andra i livet i materialistiskt vetande och kunnande, när ens själ plågas eller marteras av missnöje ända till livsleda och självmord? Vad nyttar en liknande position i genialitet och materiellt skapande till, när man är fylld av olycklig kärlek eller andra former av mentala och själsliga störningar ända till nervsammanbrott eller andra därav framkallade former av psykiskt eller själsligt elände? Är det inte just ett sådant elände som såväl den samlade mänskligheten som den enskilda individen lider av? Äger inte samhället ett utomordentligt stort vetande och kunnande? Uppvisar det inte individer med en strålande genialitet i materiellt, tekniskt och kemiskt vetande och kunnande? Och ändå kulminerar mänskligheten i upplevelsen av "helvetet", "ragnarök" eller "domedagen". Hur skulle detta lidande kunna äga rum, om väsendena vore lika vetenskapligt inställda och framstående i fråga om de psykiska eller själsliga krafterna som de är framstående i fråga om materiella eller fysiska krafter, ämnen eller energier?

Föregående

Nästa