Martinus: Livets Bog, del 5, st 1856

1856. För båda dessa överdimensionerade poltyper, "den manliga kvinnan" och "den kvinnliga mannen", gäller att det nya väsendet i deras medvetande inte är på långt när så utvecklat som deras många inkarnationer gamla normala pols väsen, som nu trängts tillbaka alltför mycket av den motsatta polens alltför starkt framträdande överdimensionering och dess åtföljande ledarskap över individens dagsmedvetande. Denna överdimensionering är alltså inte baserad på utveckling – i så fall skulle den ju inte ha varit abnorm. I stället grundar den sig på det förhållandet, att dess innehavare vid en eller annan tidpunkt i tidigare liv varit utsatt för en sexuell förförelse eller något annat abnormt förhållande som varit i stånd att leda detta väsens sexuella tankebanor in i en forcerad aktivitet och flykt bort från den normala utvecklingslinjen. Den härigenom uppkomna, speciella sexuella inställningen har efter hand blivit till vanemedvetande, på samma sätt som till exempel alkoholförtäring eller tobaksrökning eller andra medvetandemässiga abnormiteter kan bli till vana, till överdrivet begär, som i besvärligaste fall endast kan bekämpas sedan de utlösts i en katastrof. Den sexuella förförelsen eller andra orsaker till urspårningen kan till exempel ha försiggått på så sätt att en vuxen individ, vars böjelse att söka sexuell tillfredsställelse hos sitt eget kön har urartat till den grad att han inte får nog i umgänget med vuxna, utan är så urspårad att han söker sexuellt umgänge med det omogna, med minderåriga eller barn. Eftersom jordmänskligheten är långt framme i sin sexuella förvandlingsprocess och den motsatta polen hos alla kulturmänniskor mer eller mindre befinner sig i utveckling eller är långt framskriden, så bor redan djupt i varje människa en motsvarande, om än omedveten, tendens att känna sympati för sitt eget kön, men den kommer inte och ska helst inte komma fram till väsendets kännedom eller vakna dagsmedvetande på annat sätt än som en av naturen själv diskret och lämpligt eller omärkligt befordrad normal polutveckling. Då kommer den, som vi senare ska se, inte att vålla alla dessa kval och abnormiteter som den nu åstadkommer genom den av människorna själva igångsatta, alltför forcerade utvecklingen.

Föregående

Nästa