Martinus: Livets Bog, del 5, st 1857

1857. Om ett sexuellt sett normalt barn således blir förfört till medverkan i ett sexuellt förhållande med ett väsen av sitt eget kön, införs i dess medvetande ett tankeobjekt som framkallar en utomordentligt stor aktivitet. Barnet spekulerar mer och mer över detta nyvaknade sexuella umgänge. Och denna överdrivna tankeaktivitet kan i sin tur bli av en så ihållande och djupgående natur att det tillfälligt uppstår en förbindelse mellan barnets vakna dagsmedvetande och dess motsatta pols struktur, som ju är sätet för det förförda barnets ännu dolda och omedvetna motsatta kön och tendens. Men genom den förstärkta tankeaktiviteten med bilden eller minnet av den konstlade sexuella utlösningen, som i lyckligaste fall trots allt var en njutning, skapas hos barnet ett växande begär efter en upprepning. Eftersom barnet i sin omogna ålder står i närmare intim kontakt med kamraterna av det egna könet än med väsen av motsatt kön, blir vägen inte lång från minnesbilden av den konstlade sexuella njutningen till skapandet av en ny bild som uttryck för begäret efter en upprepning av den konstlade sexuella akten, men nu med någon kamrat av det egna könet som barnet redan i förväg beundrar och känner särskild sympati eller vänskap för. Begäret får ständigt näring. Och förr eller senare ska det nog lyckas barnet att uppnå det konstlade sexuella umgänget. Och därmed har alltså barnets naturliga inställning till det motsatta könet trängts i bakgrunden, blivit överskuggat och hämmat av den konstlade inställningen, på samma sätt som en nyttoväxt kan överskuggas och hämmas i sin utveckling av ett ogräs. Och utan att barnet självt tänker på det, är det därmed redan inne i en alltför stark sexuell aktivitet, vilken naturligtvis som alla andra abnorma företeelser kolliderar med de naturliga eller normala förhållandena och därigenom skapar större eller mindre lidandeprocesser för sitt upphov.

Föregående

Nästa