Martinus: Livets Bog, del 5, st 1858

1858. Denna överdimensionerade domän för den motsatta polen och det därigenom hämmade eller tillbakaträngda området för den naturliga polen hos det förförda väsendet kommer alltså efter hand att i något för hög grad omdana den fysiska kroppen till den överdimensionerade motsatta polens förmån. Den ursprungligen manliga kroppen får därigenom en motsvarande för stark feminin prägel, liksom den ursprungligen kvinnliga kroppen får en motsvarande för stark maskulin prägel. Dessa väsen blir därigenom till en viss grad hjälplöst blottade inför den på detta fält totalt oförstående allmänheten. Deras kroppsform, deras sätt att röra sig och deras röstläge blir präglade av den motsatta polen, något som inte går att dölja. Och i värsta fall klarar de inte att bekämpa sin tendens att bli förälskade i väsen av sitt egen kön, samtidigt som de visar en alltför stor likgiltighet och ignorering av det motsatta könet. Det finns således många anledningar till att dessa väsen efter hand faller i onåd hos allmänheten. Dennas oförstånd, förargelse, vrede, förföljelse, förtal, spott och spe har då också tillsammans med vederbörande väsens egna inre bekymmer, som olycklig kärlek, resignation, mindervärdeskomplex, livsleda och självmordstankar, emellanåt blivit den förhärskande atmosfären i dessa olyckliga väsens öde. Här ser vi således hur livet självt genom dessa analyser uppmanar människan att betrakta det sexuellt omogna eller minderåriga som heligt och oantastligt. Den sexuella principen eller den högsta elden är skapelsens ratt. Med hjälp av denna ratt styrs allt i universum. En felaktig vridning av ratten blir till en urspårning i skapelsen. En fullständig sexuell förförelse av en minderårig är detsamma som sådden av ett frö, vilket kan växa och bli till ett stort lidandets träd, vars stam och grenar breder ut sig genom och över flera inkarnationer eller jordeliv för vederbörande väsen.

Föregående

Nästa