Martinus: Livets Bog, del 5, st 1859

1859. En sexuell förförelse av en minderårig kan alltså leda till oanade dimensioner av lidande. Lidandet uppstår huvudsakligen under sådana omständigheter att barnets motsatta pol, genom vilken sympati- eller kärleksinställningen till dess eget kön ska utvecklas, försätts i aktivitet och utveckling långt i förtid, det vill säga långt innan barnet i själva verket är moget eller tillräckligt utvecklat för att kunna bära en sådan sympatiförmåga eller ett sådant kärlekstillstånd med moralisk eller kulturell anständighet och värdighet, och därmed utan att förorsaka besvär och obehag för sin omgivning. Dess naturliga pol – för hankönets del den maskulina och för honkönets del den feminina – blir alltså efter förförelsen och den därefter tilltagande förändringen i sexuell inställning distanserad av den nu motsatta polens onaturliga tillväxt. Väsendet blir vaket dagsmedvetet i sin motsatta pols organiska funktioner och verkningar vid en tidpunkt då det ännu är en huvudbetingelse för det att endast vara medvetet i sin naturliga pols domän. Med uppvaknandet av en främmande medvetandetendens börjar det uppstå förvirring. Väsendet får perioder då dess medvetandemässiga förbindelse med dess naturliga pol är mycket fördold och satt ur funktion, medan dess tanke- eller medvetandeförbindelse med den nya eller motsatta polen är starkt överdimensionerad. Och denna pols natur och väsen blir då i motsvarande grad den härskande faktorn i väsendets psyke. Då mannens maskulina väsen och kvinnans feminina väsen under sådana perioder således nästan är satta ur funktion, måste mannen givetvis bli feminin och kvinnan maskulin. Här kan vi alltså se hur "den manliga kvinnan" och "den kvinnliga mannen" uppstår.

Föregående

Nästa