Martinus: Livets Bog, del 5, st 1888

1888. Hittills har det inte funnits några förutsättningar för I-människan, när denna mognad börjat inträda i hennes psyke, att kunna utvecklas vidare här på jorden. Och därmed har det inte funnits någon grund för detta väsen att fortsätta att återfödas eller inkarnera i jordsfären. Att den långt framskridna I-människan alltså inte kunde utvecklas vidare här på jorden, berodde på att den andliga mognad som väsendet var besjälat av, framkallade en absolut oavvislig åstundan att få uppleva hela livsmysteriets lösning och den därigenom framträdande verkliga, fysiska och psykiska världsbilden. Denna åstundan kunde endast tillfredsställas med en upplevelse av sanningen eller världsbildens struktur i en helhetsanalys som var ett verkligt, vaket dagsmedvetet faktum eller en vetenskap. En I-människa har ju för länge sedan passerat det stadium där tro och hypotes eller dogmer kan utgöra fullvärdig tillfredsställelse för väsendets andliga hunger, men hon har också lagt bakom sig det materialistisk-gudlösa stadiet och den åtföljande mörka ödesregionen. Hon har i kraft av sin sexuella polkonstellation nått upp i sfären för humanitet eller kärlek till nästan. Men hon saknar kosmiskt vetande, bortsett från de helt små kosmiska glimtar hon ibland kan ha upplevt. Här på jorden har det hittills inte funnits någon yttre mental sfär av så pass hög utveckling, att analyserna av livsmysteriet eller världsbilden i sitt psykiska tillstånd förelåg som tillgänglig konkret vetenskap som kunde utforskas och därmed upplevas som faktum. Det högsta konkreta eller absoluta vetandet inom jordmänskligheten var det materialistiska, som ignorerar eller rent av bekämpar den verkliga andliga vetenskapen genom att förneka det odödliga jaget i det levande väsendet, och likaså förneka detta levande, odödliga något eller jaget bakom universum eller själva världsalltet. Det förnekar därigenom i själva verket allt liv och ser endast "tillfällighet" eller slump som livets första och sista orsak, som dess alfa och omega. En sådan livsuppfattning kan inte utgöra någon grundval för moral och kärlek till nästan eller kontakt med Försynen eller Gudomen. Den främjar i stället en total andlig blindhet eller oförmåga på det fält eller i den mentala sfär, där dess enda möjlighet att uppleva det allra högsta vetandet om livet existerar. Då detta högsta vetande, vilket i Bibeln även kallas "hjälparen, den heliga anden", är det absolut enda fundament, på vilket hela världsåterlösningens princip eller mänsklighetens frälsning eller befrielse från den dräpande principen, dess totala förvandling från djur till människa, är baserad, torde man här kunna förstå varför det inte följer fred, ljus och lycka i den helt kalla, gudlösa, materialistiska vetenskapens spår. En materialistisk, gudlös mental sfär måste ovillkorligen bli det helvete eller ragnarök som nu mer än någonsin kulminerar i ett "allas krig mot alla".

Föregående

Nästa